Situationen kräver snabba och kraftfulla åtgärder även utanför våra gränser. Som tur är tog Europaparlamentet nyligen ett steg i rätt riktning. 

Östersjön lider av många problem. Få har nog undgått bristen på strömming, att torsken minskat och problemen med övergödning. Det finns ingen enskild lösning på alla problem som vårt hav lider av, men det är avgörande att vi börjar agera där vi kan. 

Sverige har till viss del utökat möjligheterna för skyddsjakt på skarv. Våra händer är emellertid fortsatt bundna av EU:s fågeldirektiv, som reglerar vilka fågelarter som är skyddade och hur de ska hanteras i medlemsländerna. I brist på uppdatering av EU:s regelverk, är medlemsländerna tvungna att behandla skarven som om den vore hotad – när faktum är att antalet har ökat lavinartat i modern tid. I dag beräknas det finnas ungefär 200 000 individer i Sverige.

Det drabbar onekligen Östersjöns ekosystem såväl som det hållbara yrkesfiskets konkurrenskraft, för att inte tala om den skada som fågeln gör på naturen. Att skarvbeståndet behöver reduceras betydligt får stöd av forskare, eftersom ökad utbredning leder till omfattande skador och kostnader.

Det är därför glädjande att Europaparlamentet nyligen röstade om en uppmaning till kommissionen att se över fågeldirektivet och förtydliga vad som gäller vid skyddsjakt av skarv. För ett direktiv med 43 år på nacken, som uppenbarligen ofta har hindrat nödvändiga åtgärder på nationell nivå, är detta på hög tid. Att fiskbestånden ges förutsättningar att återhämta sig är avgörande för Östersjön och Sveriges levande skärgårdar. 

Nu måste EU-kommissionen lyssna på parlamentets uppmaning. Dessutom måste Sverige i ännu större utsträckning ta vara på de möjligheter lagen ger rum för. Låt inte skarven få härja fritt. Det gynnar varken fiskbestånden, fisket eller våra kustsamhällen.