Fler och fler kommuner inför förbud mot att tigga. I Norrköping sade den styrande Kvartetten först ja till SD-förslaget om att införa tillstånd mot en avgift för att tigga. Glädjande nog backade Kvartetten efter kraftig kritik.
Att behöva ansöka för att tigga hade varit en form av reglering av tiggeriet som vi ser som oacceptabelt. Att be om hjälp är en mänsklig rättighet. I Eskilstuna har Stadsmissionen också tagit emot vittnesmål om grövre hot och trakasserier mot personer som tigger sedan tillståndskravet infördes.
Lars Stjernkvist (s) tycks dock fortfarande vilja gå vidare med andra förslag som säger att tiggeriet är problemet snarare än fattigdomen i sig. Han sade till Svt (20/8):”Vi tänker aldrig acceptera att tiggeriet blir en självklar del av vår vardag.” Är problemet alltså att människor i Norrköping behöver se folk tigga?
När Feministiskt initiativ hörde om förslaget om tillstånd för att tigga ville vi visa på alternativ till hur kommunen kan stötta utsatta EU-medborgare. Vi har därför samlat olika organisationer som var kritiska mot tillståndsutspelet och tillsammans arrangerat ett panelsamtal som äger rum nu på söndag 19/1. Där kommer personer från olika organisationer i Norrköping och från andra orter som jobbat aktivt med frågan berättar vad de har gjort, gör och skulle vilja göra om de fick mer stöd från kommunerna.
Ett positivt exempel är Lund. Kommunen stöttade där ett härbärge som var öppet året runt 2015–2018. Det i kombination med samhällsguidning ledde till att drygt 20 personer i arbete och nästan lika många fick mer hållbara boendeförhållandet. Vi vet tack vare initiativet i Lund att när grundläggande basbehov och rättigheter tillgodoses och respekteras minskar utsattheten och fattigdomen.
I Lund vände vi människorättsaktivister i organisationen Coloboratie Lund-Maxenu oss dessutom mot den spridda åsikten om att en ska hjälpa "här eller där" och ville visa att det går att göra både och. Vi startade därför en läxhjälpsverksamhet i Rumänien. Hälften romer, hälften icke-romer och hälften flickor, hälften pojkar. Detta för att motverka segregation, antiziganism och att flickor slutar skolan i tidig ålder. Vi anställde en projektledare som vi mötte utanför ett ICA i Lund.
Detta samtidigt som vi drev härbärge, där vi mötte många föräldrar, syskon eller mor- och farföräldrar till barnen som gick på läxhjälpen. Det blev därför väldigt tydligt att pengar som givmilda Lundabor gav (eller arbeten som släktingarna fick) gav barnen en bättre chans i skolan då familjerna fick råd med mat på bordet, el, vatten, värme och skolmaterial.
Exemplet Lund visar att det går att arbeta rättighetsbaserat både i kommunen och där de utsatta EU-medborgare som vistas i kommunen kommer ifrån. Vi ser fram emot den dag när Norrköpings politiker är beredda att göra något liknande.
Malte Sommarö, Feministiskt initiativ Norrköping
Joakim Månsson Bengtsson, Coloboratie Lund-Maxenu och initiativtagare till härbärget i Lund