I en tjänsteskrivelse från Utbildningskontoret (UN 2023/5908 624) föreslås en samordning av introduktionsprogrammet individuellt alternativ (IMA) i Norrköping, där alla IMA-elever ska samlas i kommunal regi, på en enhet. Huvudargumenten är ekonomiska.
IMA vänder sig till ungdomar som inte är behöriga till yrkesprogram eller som vill ha en mer allmänt inriktad utbildning som förberedelse för annan utbildning. Med andra ord elever som saknar betyg i flera grundskoleämnen, och som ofta behöver andra insatser än ren ämnesundervisning.
I nuläget finns IMA på tre kommunala gymnasieskolor och två fristående. Enligt förslaget ska kommunala skolornas IMA samlas på en enhet (Bråvalla), och till den enheten ska de IMA-elever som idag befinner sig på externa skolor kommer bidra. I skrivelsen redovisas ekonomiska vinster vad gäller samordning av lokaler och resurser, men också att de IMA-elever som idag befinner sig på externa skolor kommer bidra till denna enhet.
Risker som lyfts fram är en ökad fara för avhopp och frånvaro, vilket ställs mot fördelar i form av närhet till yrkesprogram och yrkesintroduktion samt förutsättningar för bättre utbildningskvalitet.
Ett beslut om att samla alla IMA-elever i kommunal regi skulle helt frånta de mest sköra eleverna möjligheten att överhuvudtaget välja skolmiljö, sammanhang och sociala faktorer som kan bidra till ökad trivsel och motivation. Det skulle utgå från generaliseringar om att alla IMA-elever vill fortsätta vidare till yrkesprogram eller yrkesintroduktion, och det skulle innebära att nämnden accepterar de uttalade riskerna för avhopp och/eller problematisk skolfrånvaro.
När det handlar om elever som har långt kvar till gymnasiebehörighet och som är extra känsliga för skolmiljö och sammanhang är det cyniskt att inte gå djupare än till ekonomiska besparingar och generella antaganden. Konsekvensanalyser skulle istället behöva göras i dialog med elever och vårdnadshavare, utifrån individuella behov och respektive skolas möjlighet att tillgodose dessa. Svepande antaganden om kvalitet, utan att definiera om det handlar om pedagogisk, social eller fysisk kvalitet, måluppfyllelse, närvarostatistik eller upplevelse av tillgänglighet saknar helt relevans.
Om Norrköpings kommun beslutar sig för att samla IMA i kommunal regi kommer eleverna att placeras på den kommunala enheten, oavsett om de gör en intresseanmälan till ett annat önskat IMA, eftersom IMA inte är ett fritt skolval som övriga nationella program.
Ekonomiskt borde det inte finnas särskilt stora vinster att göra på att Norrköping som kommun avsäger sig samverkan med externa IMA-aktörer. Rent krasst blir resurserna för dessa elever totalt sett mindre om de ska samlas på en enda enhet än om de kan välja olika.
Motiverande insatser är en viktig del av IMA, och att känna att man har ett val och möjlighet att påverka sin skolgång är viktigt för elever som efter avslutad grundskola saknar behörighet till alla andra gymnasieutbildningar och därför redan har mycket begränsade valmöjligheter.
Att våga chansa på en samordning där en uttalad risk för avhopp och ökad problematisk skolfrånvaro för den mest utsatta elevgruppen ligger i ena vågskålen är faktiskt helt orimligt.