Efter varje sommarlov saknas elever i svenska skolor. Barn tvingas lämna landet för att könsstympas eller för att giftas bort inom kulturer som tillåter barnäktenskap. Jag är glad att ansvarigt kommunalråd för skolan i Norrköping, Kikki Liljeblad (S), intresserar sig i frågor som rör dessa, mestadels, flickor. Jag stödjer gärna relevanta initiativ men det finns två saker med Liljeblads senaste utspel, om att ge föräldrar som inte följer skollagen böter, som jag vill kommentera.
1. När ett barn inte kommer till skolan är svensk skollag tydlig; kommunen ska skyndsamt utreda orsakerna och samtidigt agera så att barnet kan fortsätta sin skolgång. Om föräldrarna är en del av problematiken har huvudmannen skyldighet att bötesförelägga föräldrarna.
Under alla de år jag själv arbetat som lärare inom kommunen eller varit aktiv i Norrköpingspolitiken är det dock ytterst få gånger som vi ens diskuterat möjligheten att bötesförelägga föräldrar som håller sina barn hemma från skolan – ännu färre gånger har ett faktiskt vite skickats hem. Rätt använt kan förmodligen förelägganden mot föräldrar åtgärda en del frånvaro i Norrköpings skolor. Kommunen borde givetvis sedan länge arbeta med viten. Menar Liljeblad att hon nu kommer ta initiativ för en sådan generell process i utbildningsnämnden?
2. När det kommer till de barn som vi misstänker blir bortförda för äktenskap eller könsstympning under sommarloven tror jag Liljeblads förslag tyvärr är lite väl naivt. Vad hjälper en böteslapp i brevlådan när flickan redan förts utanför landets gränser, gifts bort eller könsstympats? För att motverka hedersproblematik måste vi beslutsfattare istället vara mycket mer proaktiva.
Utbildning och information är nyckeln till långsiktig förändring. Därför anser jag att kommunen bör utbilda lärare, rektorer, kuratorer, skolsköterskor och fritidspersonal för att de tidigt ska kunna agera på signaler som handlar om hedersförtryck. Även föräldrar och barn bör göras medvetna om skolplikt och konsekvenserna av att bryta mot den.
Jag vill lyfta fram värdet av att agera omedelbart när samhället blir uppmärksammat på att ett barn saknas. Det ska finnas en plan som innebär att skolan redan första dagen uppmärksammar frånvaro och vid minsta misstanke om annat än sjukfrånvaro ska socialtjänsten kopplas in. De ska också agera direkt – det får inte finnas minsta glapp mellan skola och socialtjänst. Mitt intryck är att kommunen även i år tycktes handfallna inför det faktum att drygt 20 barn försvunnit.
”Bli gift och föda barn är kvinnans frihet” är ett uttryck som etsats sig fast hos mig. Det är radikala islamisters syn på flickors högst begränsade rättigheter. Samma personer som kan vara involverade i flickors försvinnande. Vi lever i en tid där det har blivit allt viktigare att stå upp för alla barns rätt till att få vara just barn och växa upp till fria individer. De som väljer att se bort när barn försvinner från skolan visar tydligt att de inte tar den uppgiften på allvar.
Sophia Jarl (M)
oppositionsråd Norrköpings kommun