Konsekvenserna av den så kallade gymnasielagen som garanterar 9 000 unga män, utan styrkta skyddsskäl, en gymnasieutbildning hamnar i knät på kommunens redan tyngda gymnasieskolor. För även om regeringen skjuter till pengar är det naivt att tro att detta inte kommer innebära ekonomiska uppoffringar även för kommunen.
Kommunen kommer efter riksdagens beslut, där den moderata riksdagsgruppen var emot förslaget, behöva ta ansvar för en grupp människor som inte genomgått den asylprocess som annars är praxis. Jag skriver om alla de (nästan uteslutande) afghanska män som får stanna i Sverige, utan att styrka sina asylskäl för att studera ett gymnasieprogram. Centerpartiet var i detta beslut regeringens stödparti och möjliggjorde denna lag.
Regeringen vill gärna hävda att flyktingkrisen är över, det må vara sant utifrån riksdagsperspektivet, men samtidigt ser jag hur våra kommunala verksamheter fortfarande är under stor press. Flyktingkrisens elevkullar har givetvis krävt extra insatser. Både lärare och kuratorer vittnar om en komplex situation i våra skolor med analfabeter, svårigheter med språk och svårt med acceptans gentemot svenska värderingar. Att verkligheten i våra skolor är fortsatt tuff märker vi på antalet sjukskrivningar bland personalen, antalet elevavhopp på gymnasieprogrammen och ett utbrett utanförskap.
De lokala företrädarna för Centerpartiet, Karin Jonsson, och Socialdemokraterna, Lars Stjernkvist, som ändå utgör halva kvartetten, bör avkrävas ett svar på vilka resurser som ytterligare krävs av kommunen för att möta regeringens och centerpartiets överenskommelse. Det är också rimligt att företrädarna svarar på hur lärare och rektorer ska agera när de har ansvar för dessa mäns uppehållstillstånd. Det är nämligen skolans personal som, indirekt, måste säkerställa männens rätt att vistas i Sverige genom att dokumentera deras studieaktivitet som ska redovisas till migrationsverket.
Allt detta ska betraktas i ljuset av att Norrköping alltid har tagit ett stort ansvar när människor flytt till Sverige. Flyktingkrisen 2015 är inget undantag och vi ser fortfarande ett stort antal asylsökande som väljer att bosätta sig här för att de har släktingar som redan bor i Norrköping. Rimligtvis borde Norrköping undantas i det fortsatta mottagandet utifrån mycket hög arbetslöshet och hur många asylsökande och nyanlända som redan bor här. Trycket på kommunen blir ju inte mindre av att fler människor får ett frikort att bosätta sig där de finner lämpligt för att studera på gymnasiet.
Jag anser mig ha en humanistisk människosyn med det betyder ändå inte att jag kan utlova allt till alla samtidigt. Jag tycker detta är enkelt - innan vi stöttar nya människor utan uppenbara skyddsskäl måste vi först kunna ta hand om de som redan styrkt skyddsskäl och alla övriga invånare i vår kommun. När det kommer till utbildningssystemet är det svårt redan idag att ge skolorna tillräckligt med resurser för det uppdrag de har. Jag vill veta hur (S) och (C) ska reda ut kommunens roll, vad detta kommer att kosta och vad de tänker prioritera bort för att klara detta.