Norrköpings skolor genomgår ett stålbad där jag upplever att den politiskt ledande Kvartetten vägrar att inse de svårigheter som skolorna faktiskt har. Det handlar inte längre bara om misslyckade elevresultat utan även om en ekonomi i fritt fall.
2017 uppstod ett underskott i kommunens grundskolor. Vid årets slut saknades närmare 50 miljoner. Ett sådant stort underskott uppstår endast då andelen anställningar ökat och blivit större än vad som beräknats. Underskottet uppmärksammades sent på året och det fanns ingen tid att vidta åtgärder för att omprioritera mer pengar till
Med samma personalbesättning påbörjades det här årets vårtermin. Det innebar att kostnaderna ute på skolorna redan i början av 2018 inte stämde överens med de pengar som skolorna faktiskt tilldelats. Detta eftersom fördelningen inför 2018 utgick ifrån vilken budget skolorna haft under 2017. Jag vill här poängtera att jag inte på något sätt ifrågasätter rektorernas bedömning om att den personal som anställts verkligen
När jag nu följer utbildningsnämndens ekonomi och ser Kvartettens agerande konstaterar jag en situation där stora personalnedskärningar påbörjats. Personalneddragningarna går under arbetsnamnet ”att komma till en budget i balans”
Under 2018 planerar Kvartetten att säga upp drygt 150 årsarbetare i våra grundskolor utan några analyser hur detta påverkar barnens vardag, skolans resultat och personalen i skolan. Samtidigt ökar antalet elever vilket givetvis medför att skolorna får ett utökat uppdrag; fler elever ska få plats i klassrummen, äta skollunch och få den hjälp som krävs för att komma vidare till gymnasiet.
Jag brukar påpeka att vår kommun måste ta ansvar för att ge våra skolor långsiktiga förutsättningar. Därför har jag gång på gång efterlyst underlag som visar vad en rimlig prislapp på skolan är. Det är först när vi vet vilka resurser som krävs som vi på riktigt kan diskutera hur våra skattepengar ska fördelas. Vi har också föreslagit omprioriteringar av resurser som skulle kunna förbättra förutsättningarna i Norrköpings skolor. Kvartetten har, på sin kant, ständigt avslagit våra förstärkningsförslag och fortfarande inte tagit fram de underlag som visar vad det kostar för kommunens skolor att nå skollagens lägsta krav.
Den styrande koalitionen (S), (L), (C) och (KD) i allmänhet och Lars Stjernkvist i synnerhet vill gärna prata om satsningar i skolan men den verklighet som elever, föräldrar och personal kommer att möta närmaste tiden är istället färre pedagoger och kollegor som ska klara av ett ökande antal elever.
Jag vill givetvis också prioritera goda skolresultat men en seriös satsning utgår ifrån trovärdiga beskrivningar av verkligheten. Med det sagt: jag hoppas att alla som delar min uppfattning att skolan är en avgörande framtidsfråga vill bidra med en förändring. Skolan förtjänar ett ledarskap som lyssnar och vågar agera även när situationen är svår.