Tyvärr finns det också betydande brister i cykelnätet som skapar trafikfaror, osäkerhet och avskräcker från cyklande – en förlust för folkhälsan, rörelsefriheten och möjligheterna att minska vår klimatpåverkan. I Cykelfrämjandets ranking av stora kommuner från ifjol hamnade Norrköping näst sist. 

Kommunens nya översiktsplan och den befintliga trafikstrategin har lovvärda ambitioner. Som kommunen konstaterar i sin koldioxidbudget är det dock bråttom att agera, där vi står i klimatkrisens långa skugga. Cykelpotentialen är stor då mer än hälften av pendlarna har mindre än fem kilometer till sin arbetsplats. Många av bristerna i cykelnätet är dessutom enkla att åtgärda och kan göras till låg kostnad. Idag på Cykelns dag vill vi därför uppmärksamma tre viktiga förbättringsområden i Norrköping med omnejd:

1. Ett helt sammanhängande cykelnät som går till och igenom alla områden, trygga nog för både barn och vuxna året om.
Cykeln får framföras på nästan alla stadens vägar, så för vem bygger vi cykelbanor? Förutom att både cyklister och bilister till att börja med föredrar separation, ska cykelbanan också tillgängliggöra cykeln för en bredare skara. Från året du fyller nio år hänvisar lagen dig till vägbanan där cykelbana saknas – utan hänsyn till trafikvana eller väglag. När cykelbanan tar slut är det alltså inte bara den vuxne cyklisten med körkort som kastas ut i vägbanan, utan också nioåringen på väg till skolan i snöväder. Istället för att kommunen nöjer sig med att hänvisa denna nioåring till att dela vinterväglaget med bilar, efterfrågar vi ett sammanhängande cykelnät till och igenom alla områden.

2. Säkra och entydiga korsningar, med rättvisa prioriteringar mellan flöden som skapar fungerande huvudleder för cykel.
Cykelbanornas korsningar med vägbanan anger ofta inte entydigt vem som ska göra vad i ett möte. Skenbart lika trafiklösningar med olika skyldigheter avlöser varandra, och vår nioåring utan teorikunskaper förväntas hantera regelkombinationer som förbryllar Transportstyrelsens experter. Lika problematiskt är att viktiga cykelstråk, som längs Hagebygatan och Lidaleden, ständigt bryts av mindre gator och utfarter utan entydig prioritering. Stora förbättringar kan åstadkommas genom fler cykelöverfarter och genomgående cykelbanor, och tydlig skyltning även för cyklister. 

3. Separerade cykelbanor med bredd för möten, skydd mot vägar med högre hastigheter, och gott underhåll.
Det ska inte tummas på cykelbanans behov av bredd för möten och omkörning. Precis som att vi skyddar bilister mot avåkning intill en brant, måste vi också skydda gående och cyklande med fysiska barriärer där bilar körs i höga hastigheter. Även fotgängare och cyklister har helt olika hastigheter och behöver separata banor för allas komfort. Rimlig bredd underlättar också det viktiga vinterunderhållet.

Delar av vårt cykelnät är värt beröm, men precis som att en kedja brister när den svagaste länken felar, uteblir också cykelturen som innehåller en avskräckande etapp. Bristande infrastruktur som inskränker individens möjlighet att leva hälsosamt och klimatvänligt är kommunens ansvar.

Ovanstående krav är behov kommunen känner väl till, men behöver påminnas om.