"Det behövs en grundlig och objektiv vetenskaplig kartläggning av vad som är på väg att hända med vårt klimat, vilka konsekvenser det får och vad vi kan och måste göra för att förhindra det".
För att bromsa de av människan orsakade hoten mot vår miljö och framtida överlevnad behövs tre olika komponenter:
För det första – En grundlig och objektiv vetenskaplig kartläggning av vad som är på väg att hända med vårt klimat, vilka konsekvenser det får och vad vi kan och måste göra för att förhindra det. Den komponenten har vi redan, det finns idag övertygande vetenskaplig dokumentation som alla seriösa forskare inom området står eniga bakom, även om bedömningen av tidsperspektivet kan skilja sig något.
För det andra – Bred information om denna vetenskapliga dokumentation på ett sätt som alla människor kan förstå och ta till sig. Den komponenten har vi också idag, mycket tack vare ett aktivt informationsarbete från våra media.
Men trots att vi vet vad som håller på att hända och vad vi både kan och måste göra för att bromsa det, går det trögt med miljöarbetet och vi når inte de klimatmål vi måste uppnå för att lyckas.
För att göra det krävs en tredje komponent som är lika viktig som de två första, men som man pratar alldeles för litet om - En verklig vilja att förändra, trots att det måste ske på bekostnad av den egna standarden, speciellt hos den del av jordens befolkning som idag besitter större delen av dess tillgångar.
Finns inte den viljan? Tyvärr hos alldeles för få, att döma av den takt som klimatarbetet fortskrider med idag. Ett exempel på det är att man kan väljas till president (och nästan bli omvald) i en av våra ekonomiskt starkaste nationer på grundval av att man förnekar och tar avstånd från det internationella klimatarbetet för att kortsiktigt erbjuda sina väljare mer i plånboken – trots vetskapen om att det kommer att hårt drabba kommande generationer.
Viljan att förändra är kopplad till vår syn på livet och dess mening
Det finns olika syn på livet och dess mening. Den livssyn som kommit att dominera alltmer på senare år är egoismen, där hela målet med livet är att använda den tid man har på jorden till att skaffa sig så mycket materiella fördelar som möjligt och få ut så mycket som möjligt av vad jorden kan erbjuda.
Det finns filosofer som hävdat att egoismen är positiv för världens utveckling, eftersom den samtidigt som den ger egen vinning främjar en utveckling som är av nytta för alla. Den argumenteringen stupar på att egoismen främjar det egna jaget oavsett om det sker på bekostnad av andra människors, inklusive kommande generationers, hälsa och liv.
Den är därför destruktiv, eftersom den leder till att den grupp av människor som lever efter den skaffar sig ökade tillgångar och ökad makt på bekostnad av andra, vilket kontinuerligt ökar de ekonomiska klyftorna såväl inom som mellan olika nationer och världsdelar.
Dessa klyftor försvårar miljöarbetet. De delar av världen som haft en senare teknisk utveckling men nu börjar ”komma i kapp” och ser möjligheterna till en standard som närmar sig rikare länders, är av naturliga skäl inte beredda att avstå från standardhöjning förrän mer välbeställda nationer gått före och visat den viljan. Samtidigt vill den som har mycket sällan ha mindre utan tvärtom mera, vilket har genererat den skenande överkonsumtion som idag präglar den välbeställda delen av världen.
"Det krävs en verklig vilja att förändra, trots att det måste ske på bekostnad av den egna standarden, speciellt hos den del av jordens befolkning som idag besitter större delen av dess tillgångar".
Egoismen baserar sig på inställningen att själva livet tillkommit av en slump och att jordens olika arter, inklusive människan, utvecklats till vad de är idag genom en serie slumpvisa processer som styrts av den starkares överlevnad, det så kallade naturliga urvalet. Genom en slump har också vi människor kommit att tillhöra den art som har möjlighet att påverka utvecklingen. Det gäller då att under den tid vi finns här få ut så mycket som möjligt av det oavsett hur mycket det påverkar andra människors liv och hälsa, kommande generationers liv och hälsa eller andra arters överlevnad på jorden. Målet är mitt eget välbefinnande och sättet att uppnå det är ökad egen konsumtion.
I motsats till egoismen står altruismen, kopplad till tron på att livet har en mening. Detta synsätt baserar sig på uppfattningen att bakom livet på jorden och dess utveckling till olika arter finns en skapande kraft. Det här står inte i motsatsförhållande till Darwinismen och läran om det naturliga urvalet, som kan ses som en komponent i en styrd utveckling.
Jag är naturvetenskapligt skolad och ju djupare man tränger in i kroppens uppbyggnad och funktioner, ju mer slås man av naturens fulländning, en fulländning i varje detalj som knappast är möjlig att uppnå enbart med en serie slumpvisa processer, även med det tidsperspektiv det rör sig om.
Religionernas gemensamma kärnbudskap
En altruistisk livsinställning kan vara kopplad till en religion, men behöver inte vara det. Om man granskar kärnbudskapet i de religioner som dominerar världen dag, finner man dock att det faktiskt är detsamma i alla religioner, och helt överensstämmande med det altruistiska synsättet: Uppmaningen att behandla alla medmänniskor som man själv vill bli behandlad, fördömandet av våld.
Att sedan religionerna kan se helt olika ut idag beror på mänskans tolkningar, tolkningar som gjordes i en tid när människan visste betydligt mindre och som präglades av helt andra svårigheter att kommunicera i skrift och mellan olika språk än idag. Det tragiska är att vi dag misshandlar och dräper varandra för skillnader i tolkningar som enbart är människans egna produkter.
Religionernas företrädare har här ett stort ansvar att verka som enande och inte som söndrande kraft. Idag döljer sig religionernas kärnbudskap inom ett skal av mänskliga tolkningar som kan vara svårt att förstå och tränga igenom, som en oslipad diamant som döljer sig inne i ett skal av kol.
Om vi tog till oss och levde efter detta enkla kärnbudskap, skulle världen idag se helt annorlunda ut, något som faktiskt är mycket svårt att vetenskapligt argumentera emot, liksom att det då också skulle vara betydligt lättare att få stöd för ett effektivt miljöbevarande arbete.
"Idag döljer sig religionernas kärnbudskap inom ett skal av mänskliga tolkningar som kan vara svårt att förstå och tränga igenom, som en oslipad diamant som döljer sig inne i ett skal av kol".
Är det möjligt att få mänskligheten att göra den kursändring som behövs?
Om nu egoismen dominerar som livssyn, är det då möjligt att få människor att tänka om och se andra värden än de materiella? Jag är personligen övertygad om att det är möjligt.
Skälet att jag tror det är att egoismen baserar sig på en missuppfattning, nämligen att vad vi kallar lycka är direkt kopplat till materiellt välstånd – ju rikare vi blir och ju mer prylar vi samlar på oss, ju gladare och mer tillfredsställda blir vi. Så är det inte. Man finner naturligtvis inte lyckan hos dem som lider materiell nöd, men man finner den inte heller i den grupp som överkonsumerar.
Man skaffar sig mer tillgångar än man hinner använda, och arbetet med att få ihop och behålla alla dessa tillgångar tar tid från att umgås med och ta hand om sina barn och varandra. Man släpar till sist på en börda av tillgångar som begränsar det fria livet, och man kan inte ta något med sig dit man en gång måste gå.
Det finns otaliga exempel på att det här inte är något som ger verklig lycka utan tvärtom: Splittrade familjer, ungdomar som hamnar snett i avsaknad av närvarande föräldrar, frustration i den ständiga jakten efter mera, stress för att få ihop medel att finansiera begäret efter kontinuerligt ökade tillgångar och status med därtill hörande stressrelaterade sjukdomar, och innerst inne ett obehag över vetskapen att man lever som man gör på bekostnad av andra.
Det altruistiska synsättet överensstämmer egentligen mer med människans natur än egoismen. De allra flesta vuxna människor tycker det är roligare att ge julklappar än att få. Om vi ser på penninginsamlingar när andra människor är i nöd, är det imponerande belopp som man kan samla ihop, även i ett sekulariserat land som Sverige.
Ett av många exempel på hur människor osjälviskt ställer upp för varandra i tider av kris har vi sett i Covid19- pandemin. Mitt intryck är att många människor i själva verket lever enligt den altruistiska livssynen, och därmed också enligt religionernas kärnbudskap, utan att tänka på eller inse det. Om det altruistiska synsättet styrde världen, skulle målet i stället för ”egen välfärd på bekostnad av andras” kunna bli att ”efter bästa förmåga bidra till att i fred och harmoni bevara den fantastiska värld vi fått privilegiet att förvalta”.
"Egoismen baserar sig på inställningen att själva livet tillkommit av en slump och att jordens olika arter, inklusive människan, utvecklats till vad de är idag genom en serie slumpvisa processer som styrts av den starkares överlevnad, det så kallade naturliga urvalet".
Det altruistiska synsättet kan också kunna uttryckas som ”Det viktigaste i livet, och det som ger störst tillfredsställelse, är inte det som man får och det som man tar, utan det som man ger och det som man gör”. Altruismen är inte alls liktydigt med låg produktivitet, utan tvärtom ofta kopplad till mycket hög grad av innovation och produktionsförmåga, där målet till skillnad mot för egoismen är att det ska vara till nytta för så många som möjligt, samtidigt som det inte skadar någon.
Problemet är att det altruistiska synsättet i motsats till det egoistiska inte är förenligt med strävan efter ökad materiell välfärd till varje pris, vilket i dagens samhälle blivit alltmer kopplat till makt och inflytande. Konsekvensen av det är att det blivit det egoistiska synsättet som alltmera styr, och det står i direkt motsatsförhållande till viljan att göra avkall på egen överkonsumtion för att rädda vår miljö åt framtida generationer. Altruismen är därför ett ”rött skynke” för egoismens företrädare, vilket framgått i den onyanserade debatt som förekommit.
Kan vi påverka det här? Historien visar att det bästa sättet att uppnå en förändring är att många människor strävar i samma riktning. Jag tror att en majoritet av alla människor idag vill ha en förändring som verkligen ger möjlighet att rädda vår miljö. Sociala medier idag med sin genomslagskraft borde vara ett utmärkt forum för att få till stånd ett förändrat synsätt på livets mål och mening, och därmed också en grund för en politisk kursändring med prioritering av ett mera aktivt klimatarbete. Vi har trots allt i de flesta länder ett fungerande demokratiskt statsskick där vi kan rösta på den politiska inriktning vi vill ha.
Ännu är det inte för sent att agera. Historien visar att naturen har en fantastisk förmåga att återhämta sig efter katastrofer av olika slag, bara den skadliga inverkan som bland annat människan orsakat kan elimineras. Men tiden tills det är för sent är begränsad och ska man kunna lyckas är tiden att agera nu.