Men reflekterar ingen över det faktum att överskott i offentlig sektor helt och hållet handlar om att kommunen inte levererat den service man är ålagd att klara av eller att kommunledningen har avkrävt medborgarna för mycket kommunalskatt?
Många kanske lever i villfarelsen att socialism inte längre präglar kommunpolitiken. Jag har återkommande hört ledande socialdemokrater som hävdar att ideologi spelar mindre roll i den kommunala vardagen. För mig är det uttalanden som bara handlar om att undanhålla vad ett socialdemokratiskt samhällsbygge syftar till; att behålla mycket makt i det offentliga och i samma stund reducera frihet för varje enskild individ.
Det är precis detta som går att påvisa i den kommunal ekonomin i Norrköping. Socialdemokraterna har under många år trissat upp kommunalskatten, till att bli bland den högsta hos jämförbara kommuner, med förevändningen att det behövs mer pengar till den gemensamma välfärden. Under samma tidsperiod redovisas stora kommunala överskott. Det här ska sättas i relation till varandra.
När vi tvingas avstå en större del av vår inkomst till skatt ökar makten hos kommunen och samtidigt minskar den personliga friheten. Ju mer pengar den enskilda individen tvingas avstå, av sin lön, desto mer makt får varje enskild politiker. Det är ju precis det här som präglar socialistiska samhällen – när jag själv inte har egna resurser så tvingas jag vända mig till det allmänna. Det uppstår en situation där individen är starkt beroende av den offentliga makten.
Dessutom, upplever jag, att (S) år efter år, prövar, att få varje enskild kommuninvånare att tro att kommunala överskott är ett mått på hur bra kommunen fungerar. Låt mig dock påminna om att det i dagsläget finns stora brister inom exempelvis kommunens skolor; lärare vittnar ofta om att det saknas resurser. Barn med särskilda behov får inte det stöd som krävs enligt skollagen. Trots detta har alltså utbildningsnämnden, under 2020, lämnat tillbaka drygt 60 miljoner till kommunledningen. Man måste komma ihåg att ett överskott aldrig kan vara positivt så länge kommunen inte uppfyller de krav som finns gentemot kommunens medborgare. Så länge barn inte får rätt stöd i skolan kan vi aldrig glädjas åt mångmiljonbelopp i kommunalt överskott.
Det finns, oavsett vad (S) hävdar, en stor ideologisk skiljelinje i den lokala kommunvardagen. Skiljelinjen handlar om vad vi ska betala för i skattekollektivet och synen på nivå av kommunalskatt. Vi ska ha en kommunal organisation som fokuserar på uppdragen som rör välfärdens kärna där vi alltid strävar efter så mycket välfärd som möjligt för varje skattekrona. Men när överskott uppstår och uppdrag gentemot kommuninvånaren genomförs på ett acceptabelt sätt måste skattenivån prövas. Det är oacceptabelt att inskränka på enskilda individers frihet genom att upprätthålla höga skattenivåer när det finns utrymme att sänka dessa.
Jag är förvånad över att ett överskott på nästan en halv miljard inte genererat något resonemang från den styrande koalitionen om att sänka kommunalskatten.
Att en skattesänkning inte ens prövas, trots att koalitionen anser att de kommunala uppdragen är väl genomförda, kan jag bara tolka som en vilja att cementera mer makt hos politiken och ge mindre frihet till den enskilda människan.