Strandskyddet är en viktig faktor när det gäller avvägningen mellan en levande landsbygd och allmänhetens berättigade krav på tillgång till mark för det fria friluftslivet jämte den biologiska mångfalden.
Skyddet medför också mycket långtgående inskränkningar i vad människor får göra på sin fastighet. Den enskilde markägaren drabbas många gånger hårt av strandskyddet utan att alla gånger förstå då reglerna är så generellt utformade.
Centerpartiet har flera gånger släppt fram en Socialdemokratisk regering med löfte om ett moderniserat strandskydd. Den nu framförhandlade kompromissen mellan S, Mp och C medför inte detta, särskilt inte för skärgårdskommuner som Söderköping. Utgångspunkten för uppgörelsen var att det skulle vara lättare att bygga strandnära och att det kommunala inflytandet över strandskyddet skulle öka.
Förslaget innebär i stället ett förstärkt strandskydd som nästintill omöjliggör en utveckling av skärgården och beträffande det lokala inflytandet innebär det inte några egentliga lättnader mot i dag. I princip kan sägas att förslaget innebär att det blir lättare att bygga där tillgången på obebyggd mark är god och där efterfrågan på mark för bebyggelse är låg.
Det vill säga något överdrivet där flertalet människor inte vill bo. Därtill innebär förslaget att tidigare upphävda strandskydd ska kunna återinföras och att länsstyrelsernas roll och veto förstärks och utrymmet för förenklingar blir obefintligt i stora delar av landet. Någon strandskyddsdispens kommer svårligen kunna ges i Söderköping det gäller framförallt i skärgården men även i övriga delar av kommunen.
Moderaterna säger nej till förslaget vilket flera partier gör och förslaget hamnar sannolikt där det hör hemma; ytterligare en hyllvärmare. Även Lagrådet är minst sagt skeptiska till förslaget och framhåller att förslaget är illa förberett och de rättsliga följderna går inte att överblicka.
Vi vill påstå att Lagrådets kritik är mycket allvarlig. En grundläggande rättssäkerhetsaspekt är att lagstiftningen medför förutsebarhet, det kravet uppfyller inte förslaget. Men att inte respektera Lagrådets synpunkter förfaller för nuvarande regering vara ett lätt passerat hinder. Ett argument som ofta framförs är att alla borde kunna ställa sig bakom föreliggande förslag, eftersom det trots allt, om även marginellt, medför förenklingar.
Med vår kännedom om lagstiftningsprocessen vore det förödande att handla på så sätt. Det skulle innebära att frågan vore död för lång tid. Det ända rätta är att göra om och göra rätt. De flesta partierna i riksdagen är eniga om att det behövs lättnader i strandskyddet. Det rätta borde därför vara att ta utgångspunkt i Lagrådets kritik och förbereda det nya förslaget grundligt. För att det ska ske krävs en ny regering.
Moderaterna nationellt och vi i Söderköping vill att det ska vara möjligt för kommunerna att själva peka ut där strandskyddet ska gälla. På så sätt kan kommunen ta ansvar för Sankt Annas utveckling gemensamt med de som vistas och brukar skärgården. Generella regler motverkar ofta syftet med skyddet och minskar förståelsen för den enskilde. Dessutom bör det under vissa förutsättningar vara möjligt att kompensera markägare för den värdeminskning som strandskyddet medför. Därutöver bör länsstyrelsens överprövningsrätt enligt plan- och bygglagen avskaffas.