Men problemet är inte att kraven är för höga generellt. Det är istället kravet på godkända betyg i kärnämnena som spolierar framtiden för många barn. Problemet är att man har samma krav för alla linjer på gymnasiet. Kravet på godkänt i kärnämnena på vissa linjer måste tas bort.
Den svenska grundskolan vilar ända sedan 1962 på den skolreform som infördes då. Grunden för den nya skolan var: Alla barn skall gå i en gemensam skola, lika länge och lära sig samma saker.
Den grunden bygger på att alla barn är lika och har samma förutsättningar i skolan. Det är ett obestridligt faktum att alla barn inte är lika, varken intellektuellt eller kroppsligt. Det visste man redan 1962 men man ignorerade det och idag när vi har tusentals barn med problem att hantera det svenska språket, är olikheterna ännu större.
Till detta måste läggas att barn kan ha väldigt olika familjesituationer. Vissa barn har föräldrar som inte pratar svenska överhuvudtaget. Den dåligt fungerande skolan har lett till att de barn som lyckas bäst i skolan har akademiska föräldrar som dessutom har tid och möjlighet att hjälpa sina barn med skoluppgifterna. Den socialistiska regeringen i början på 1960-talet tänkte nog inte att det skulle bli på det sättet.
Tyvärr leder 1962 års skolreform till en inhomogen klassrumsmiljö som i sin tur leder till stökiga klassrum vilket naturligtvis försämrar situationen för elever som behöver lugn och ro och mycket hjälp. Alla barn skall gå nio år i skolan, varken mer eller mindre, och eleverna flyttas upp till nästa klass utan att ha möjlighet att hänga med i undervisningen.
För varje klass blir avståndet till klasskamraterna allt större. Det leder till att skolan för vissa barn blir en sådan plåga att de väljer ett liv utan skola. Eleven kanske väljer ett kriminellt liv i stället.
Det är svårt att förstå hur vår icke-socialistiska regering kan tillåta att 1962 års skolreform fortfarande får vara basen för skolan, nu när samhället ser ut på ett helt annat sätt än det gjorde 1962.
Det finns också många sätt att förbättra själva undervisningen och ett enkelt sätt skulle kunna kallas 35-15 metoden. Den innebär att en årskurs med två parallella klasser, a och b, slås samman och delas upp i två nya klasser, en med 35 elever och en med 15 elever. I 35 klassen sker undervisningen med klassisk katederundervisning och i 15 klassen finns goda möjligheter för varje elev att få personlig hjälp av läraren. Efter tredje klass får eleverna själva välja vilken grupp man vill tillhöra. Det blir en win-win situation för skolan, för eleverna och för lärarna.