Under den gångna mandatperioden har regionfullmäktige antagit en regional utvecklingsstrategi som pekar ut mål och prioriteringar för samhällsområden som alla aktörer i Östergötland behöver kraftsamla kring tillsammans för att nå en gemensam viljeinriktning om hur vi vill att livet i Östergötland ska vara år 2040. 

Samverkan med andra parter är nödvändig för att utveckla hela regionen men Region Östergötland behöver även internt arbeta för en mer jämn fördelning av möjligheter och resurser. Placeringen av regionala arbetstillfällen är ett konkret exempel. 

Per juni 2022 sysselsätter Region Östergötland 14 772 personer i hela Östergötland. Inom regionen bor 469 704 personer (2021). Det innebär att det finns cirka 0,03 regionala jobb per invånare i Östergötland. Dessa arbetstillfällen finansieras i stor utsträckning av oss skattebetalare och vi bor i hela regionen. 

En viktig faktor för regional utveckling är arbetstillfällen. Arbetstillfällen skapar sysselsättning och underlag för ytterligare service. Oftast är personen bosatt nära sin arbetsplats och betalar därmed kommunalskatt som bidrar till välfärden lokalt. En viktig möjlighet till regional utveckling är därmed att de regionala arbetstillfällena finns i hela Östergötland. Så är inte fallet idag. 

Söderköping har 14 673 invånare (2021). Utifrån sin storlek borde de ha 440 regionala arbetstillfällen. De har 15. Valdemarsvik har 7 660 invånare (2021). Utifrån sin storlek borde de ha 230 regionala arbetstillfällen. De har 34. Finspång har 21 889 invånare (2021). Utifrån sin storlek borde de ha 657 regionala arbetstillfällen. De har 301. 

Beräkningen ovan visar en skev fördelning av de resurser som Region Östergötland har att tillgå i form av sysselsättning som motor för regional utveckling. Det missgynnar framförallt de mindre kommunerna, där ett större antal arbetstillfällen kanske skulle vara som mest välkomna. Jag vill tillägga att det inte saknas arbetstillfällen i mindre kommuner, men en ökad diversifiering av arbetstillfällen skapar en större dynamik på den enskilda geografiska platsen som bland annat ger möjlighet till tandemrekrytering, det vill säga att den andra parten i en relation också har möjlighet att hitta ett jobb inom sin profession och därmed skapar underlag för befintliga verksamheter att lösa sin kompetensförsörjning.

Självklart är det inte så svart och vitt som redogörs för ovan. Det finns regionalt anställda som bor i mindre kommuner och pendlar till sin arbetsplats i de större städerna. Men en arbetsplats skapar inte bara utveckling i och med de anställda som förhoppningsvis bosätter sig i närheten. Det skapar arbetstillfällen genom den service som krävs på platsen. Möjligheter för restaurang och handel  till ökad omsättning eller andra företag som får chansen att ge service till en större arbetsplats. 

Tillfället att flytta ut regionala jobb från de större städerna har aldrig varit mer gynnsamt än nu. Pandemin har inneburit en digital omställning där vi kan mötas utanför den fysiska sfären och fler värdesätter ett boende utanför de större städerna, vilket är en möjlighet för våra mindre kommuner i regionen att växa. 

Som det är nu, sponsrar invånarna i våra mindre kommuner sysselsättning och utveckling i de större orterna. Det är dags för en mer rättvis fördelning.