Debatten om arbetstidsförkortning har blossat upp igen, och det är i grund och botten välkommet. För den debatten handlar om något mer fundamentalt, nämligen hur vi bäst kan hushålla med det vi har. 

Ingen får fler än 24 timmar. Definitionen av ordet ekonomi är hur vi hushållar med begränsade resurser i ett tillstånd av knapphet. Det är centralt för hur vi konstruerar vårt samhälle eftersom resurser som tid, arbetskraft, kapital, och råvaror är begränsat. Hushåll och företag måste kontinuerligt göra val om hur dessa resurser ska användas på bästa sätt. 

Men det slutar inte där. Den eviga strävan efter att få ut mer värde för mindre insats är den drivkraft som lyft en majoritet av mänskligheten. Ökad produktivitet och tillväxt har varit vägen för miljarder människor som lyfts ur fattigdom och det är bara genom att fortsätta den resan som vi kan skapa ett ökat välstånd som minskar fattigdomen globalt och som i vår del av världen sedan kan tas ut som antingen högre löner eller arbetstidsförkortning. 

Vad krävs då för att arbetstiden ska kunna sjunka utan att lönen minskas? Du kan säkert gissa svaret. Det krävs en ökad produktivitet, att man gör mer av en given mängd. Timlönen går upp oavsett om den anställde ska få samma lön för färre timmar eller om den anställda får högre lön för samma timmar. 

Faktum är att anställda redan idag kan arbeta färre timmar om de vill, genom att arbeta deltid. Men det innebär då även att ersättningen minskar lika mycket som arbetstiden. 

Här ser vi hur debatten om arbetstidsförkortning går bort sig. Där en del verksamheter har flexibel arbetstid krävs det på andra arbetsplatser att den anställda är på plats. Och där vissa vill kunna arbeta färre timmar för att få livet att gå ihop behöver andra få högre lön av samma skäl. 

Om våra politiker vill att fler ska kunna välja förkortad arbetstid behöver de fokusera på att förbättra förutsättningarna för att företagen och deras anställda först ska kunna skapa den möjligheten. Politiker ska däremot inte bestämma hur de produktivitetsökningar som skapas i företag ska användas. Vill politiker frigöra tid så kan de börja med att minska den administrativa bördan för företagare, tid som kunde lagts på personalvård, utbildning eller affärsutveckling.