FN:s globala mål nr 11 innefattar hållbara städer och samhällen. Kommunfullmäktiges övergripande mål 3 formuleras, att Norrköpings kommun ska med korta ledtider tillhandahålla mark i varierande och attraktiva miljöer i hela kommunen och stimulera byggande och bostäder för olika behov så att Norrköping kan fortsätta att växa.
De kvantitativa måluppfyllelserna är Byggrätter för 2000 lägenheter i flerbostadshus och minst 75 lägenheter i småhus, spridda geografiskt i kommunen, finns vid varje uppföljning lagakraftvunna detaljplaner. Målen är realistiska och rimliga så långt.
Dock harmoniserar inte det kvantitativa målet på cirka 96 procent lägenheter i flerfamiljshus och cirka fyra procent lägenheter i småhus som kan vara med definitionen villa, parhus, radhus eller kedjehus med hur människor vill bo.
Det finns ett antal undersökningar hur invånarna vill bo i Sverige (Boverket, Sifo) med utfallet att minst 70 procent vill bo i småhus med ett sådant utfall så bör kommunen, politiken ta till sig det och tänka om när det gäller fördelningen av vilken typ av bostäder som ska planeras och byggas i framtiden.
Varför byggs det så få små hus i kommunen i förhållande till lägenheter i flerfamiljshus, när uppenbarligen folkviljan önskar det? Några orsaker till det är, planmonopolet som innebär att kommunen bestämmer hur mark ska användas och bebyggas inom kommunen. Grannar som överklagar, bygg gärna men inte nära mig. Planprocesser som drar ut på tiden. Höga markpriser, 50 procent av en husproduktion kan utgöras enbart av tomt, markköpet. En politisk ovilja att bygga småhus med tanke på alla bostads och hyresrätter som producerats de senaste åren. Jämförelsevis med EU i sin helhet där utgör 40 procent av nyproduktionen småhus, i Sverige enbart 20 procent.
Historiskt sett så har det tidigare byggts fler småhus i förhållande till lägenheter i flerfamiljshus. Med facit i handen så borde miljonprogrammet ca -1965-1975 producerat ännu mera småhus vilket med stor sannolikhet skulle ha inneburit mindre segregation och ett väsentligt bättre boende mot de stora betongkomplex i förorterna som i dag lider av undermåliga bostäder, otrygghet och gängkriminalitet.
Hur ska det då gå till att öka produktionen av småhus i kommunen? En ny bostadspolitisk med inriktning på småhus som kan bestå av olika upplåtelseformer såsom hyres, bostadsrätter samt äganderätter, där kommunen är behjälplig och pekar ut vart man får bygga, inte vart det är förbjudet. Nya detaljplaner måste tas fram i en snabbare takt.
Vi Sverigedemokrater anser att markområden finns för att producera småhus inom vår stora och vackra kommun utan att röra den viktiga jordbruksmarken. Det är inte produktionskostnaden för ett nytt småhus utan brist på detaljplanerad lämplig mark som är det största hindret. Låt nya trädgårdsstäder växa fram där människor med fördel äger sin fastighet och kan odla, parkera sina fordon på en egen uppfart. Det är ett socialt och ekonomiskt hållbart boende.