Koranbränningarna är toppen på ett isberg av diskriminering och trakasserier, riktad mot religösa minoriteter som muslimer och judar. Vi måste ta itu med problemet på allvar. Inte för att en ambassad angrips, utan för att Sverige ska vara ett samhälle för alla.

Sverige är ett mångreligiöst land på ett sätt det inte var när många av oss växte upp. Allt fler väljer att bära sjal. Allt fler moskéer flyttar ut från källaren och tar plats i stadsbilden. Det kan kännas ovant, men skapar ett rikare land som möter framtiden med hopp och tilltro.

Yttrandefriheten är grundläggande för en demokrati. Rätten och möjligheten att protestera måste alltid finnas där. Samtidigt har vi också religionsfriheten. Rätten att slippa religion för den som vill, liksom rätten att utöva religion för den som vill det. 

Hur vi hanterar koranbränningarna säger mycket om vilket samhälle vi vill vara. Ett Sverige som håller ihop, där du får älska vem du vill, där du får tro på vad du vill. Utan att diskrimineras. Utan att utsättas för hot. Eller ett samhälle där vissa får plats och andra inte. 

Att bränna en koran behöver inte vara fel i sig. Det kan, om det görs på rätt sätt och med rätt avsikt, vara ett sätt att ta hand om ett uttjänt exemplar. Men det vi sett den senaste tiden är något annat. De som tänder på är tydliga med syftet. De hatar islam. De vill ”stoppa” koranen. De vill begränsa friheten. Att först smeta in koranen i bacon och sedan bränna den utanför moskén under en muslimsk högtid görs för att hetsa och splittra.

Det finns olika vägar framåt. En rimlig sådan förespråkas av bland annat Hans Corell, tidigare rättschef hos FN, att detta bör prövas enligt lagen om hets mot folkgrupp. Detta har ännu inte gjorts i svensk domstol, men nyligen kom besked om att en förundersökning är inledd. Om prövningen visar att det krävs, bör ett förtydligande av lagen övervägas.  

Sverige ska vara ett tryggt land för ateister, kristna, muslimer, judar, buddhister och alla andra som vill göra rätt för sig och leva här. När någon mobbas på skolgården behöver vi andra säga att det är helt fel. Så gör vi inte mot varandra. Det är samma sak när någon hetsar mot en grupp som redan är diskriminerad och utsatt. Då säger vi, detta är inte vårt Sverige. För här respekterar vi varandra. Här söker vi dialog och här står vi på rätt sida om historien.