Under de senaste två åren har man valt att frångå den prognos över skatteutfallet som i stort sett alla kommuner i Sverige använder sig av, nämligen den bedömning som görs av Sveriges kommuner och regioner, SKR. Istället lägger man till 15 miljoner i en egen hemmasnickrad gissning över skatteintäkterna. Och inte redovisas detta i de dokument som fullmäktige ska ta ställning till när man beslutar om budget och strategisk plan. Förfaringssättet är ytterst ovanligt bland Sveriges alla kommuner, har vi fått besked om från SKR:s ekonomiavdelning.

Detta manövrerande och fifflande gör de borgerliga partierna för att man inte vill höja skatten. Samtidigt inser även de att nedskärningarna på skola, vård och omsorg blir orimliga om inte mer pengar tillförs verksamheterna. Redan för ett år sedan ändrades bidragsnormen för hemtjänst så att bland annat städning utförs endast var tredje vecka, elevvården i skolan skars ned till ett minimum, fritidsgården Focus har fått dra ner verksamheten kraftigt och barnomsorg på icke kontorstid finns inte längre, med mera, med mera.

Vad betyder det att göra en hemmasnickrad prognos över hur mycket skatt som kommunen erhåller i stället för att utgå från samma prognos som SKR? Förutom att det blir svårt att jämföra olika partiers budgetar när den borgerliga majoriteten väljer att räkna med ytterligare 15 miljoner i skatteintäkter jämfört med övriga partier, så är det ett vågspel.

Inflationsutvecklingen, räntehöjningarna som är i faggorna och osäkerheten i omvärlden är ytterligare argument för att man borde använda sig av försiktighetsprincipen. Men tydligen blir det alltför hårda ingrepp i välfärden även för den borgerliga alliansen om man inte lägger till pengar på något sätt.

Istället för att höja skatten, 15 miljoner motsvarar en skattehöjning med drygt 40 öre, börjar den borgerliga majoriteten alltså laborera med hemmasnickrade prognoser. Allt för att kunna skryta med att man har en av de lägsta kommunalskatterna bland Östergötlands kommuner. Det är illa att ägna sig åt gissningslekar när det gäller finansieringen av välfärden.