Regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat sin budget för nästa år och i den kunde vi endast hitta en tredjedel av vad som hade behövts för att kunna upprätthålla dagens kvalitet i välfärden ute i kommunerna. Kort sagt handlar det om tio miljarder när det hade behövts minst 28 miljarder.
Redan i mitten av maj föreslog vi i den samlade oppositionen att kommunstyrelsen skulle skriva till regeringen och tydliggöra att den kommunala välfärden behöver mer pengar från staten för att klara den pågående ekonomiska krisen. Detta eftersom de kommande åren riskerar att innebära underskott och nedskärningar på 100-tals miljoner i Norrköpings välfärd, vilket drabbar medborgarna.
Dessvärre har Norrköpings M-KD-L-SD-styre valt att inte hantera oppositionens förslag förrän efter den statliga budgeten presenterats. Alltså har man undvikit att skriva till regeringen och påtala att mer pengar behövs i Norrköping, likt många andra kommuner gjort för att öka trycket inför budgetens presentation.
Nu när oppositionens förslag ska hanteras så vill Borgerlig samverkan avslå det. Budskapet till regeringen blir att Norrköpings styre inte tycker att det behövs mer resurser till varken skola, äldreomsorg eller kultur. Det är anmärkningsvärt för ett kommunstyre som genomfört historiskt stora nedskärningar på skolan och nu enligt dem själva planerar ett ”stålbad” för Norrköpingsbornas välfärd.
I ett läge där kommunerna går med enorma underskott valde regeringen att blunda för behoven och ge nästan 20 miljarder för lite i statsbidrag till kommunerna. Statsbidragen är en av de ekonomiska grundpelarna för att svensk skola, sjukvård och äldreomsorg ska fungera. Det är dessutom riksdagen som ger välfärdsuppdragen till kommunerna och då måste staten se till att resurser finns så uppdragen kan uppfyllas.
I Norrköping innebär regeringens budgetbesked ungefär 96,5 miljoner. Problemet är dock att 300 miljoner hade behövts för att undvika Sophia Jarls planerade stålbad.
Borgerlig samverkan och Sverigedemokraterna väljer alltså att inte ens påtala den kommunala välfärdens kris för regeringen. Att då hävda att man vill försvara andra delar av välfärden på kulturens bekostnad klingar rätt falskt.