Vi pratar mer om kvalitetssäkring men upplever samtidigt mindre av personcentrerat arbetssätt. Vi ser mer av listor för personal inom omsorgen, men att en del av omsorgspersonalen har svårare att göra rätt i en individanpassat förhållningssätt.
Det blir fler listor som berättar hur vi skall förhålla oss till människor som är behov av omsorg, men vi får fler avvikelseanmälningar av personal utifrån listorna, samtidigt som fler hamnar i psykisk ohälsa. Vad gör vi för fel?
Har vi tappat tron på att människan kan ta rätt beslut i omsorgen? Vågar vi visa tillit?
I Sverige är det lättare att anställa analytiker till omsorgskontoren än personal i verksamheten, för att Socialstyrelsen, region, politiker och höga tjänstemän behöver mer mätbar statistik och analyser om hur vi bättre kan kompetenssäkra personalen. Samtidigt som det blir allt svårare att få tag i bra utbildad personal till kärnverksamheten.
Den ökande efterfrågan av statistik, får som konsekvens att arbetsledare på enheterna fastnar på kontoret, istället för att vara ute i verksamheten. Där finns den livsviktiga situationskunskapen, men som inte alltid lyfts tillräckligt. Att arbeta med människor är ett hantverksjobb där vårdkunskap är viktigt, men också hur man ska förhålla sig till ”arbetsmaterialet” som kan bete sig väldigt varierande i känslor och i miljöer.
Är lösningen att enbart ge tillit? Nej! Jag kommer från Södertälje där LOV (valfrihet inom hemtjänsten) infördes 2012 vilket innebar att nästan vilket företag som helst kunde få uppdraget att ta hand om hemtjänsten. Vi hade en tillit till att alla ville ge det bästa för äldre i behov av omsorg. Det blev skenande kostnader för kommunen, bedrägerier, kriminella arbetssätt och fusk med statistik och så vidare. Så vi kan inte bygga omsorgen enbart på tillit.
Vi upplever för närvarande en stark mätbarhetskultur, NPM (new public management) och där kärnverksamheten med bland annat äldre med flera och deras behov hamnat i skymundan. För att använda ett svenskt begrepp, så vore det kanske bra med lite ”lagom” av NPM och det nya mänsklig situationskultur (MSK) i styrning av omsorgen.
Ska vi få bra, kompetent personal till vård och omsorg i kommunen, så behöver vi visa att det viktigaste är ett individanpassat arbetssätt och att kunna/våga ta rätt beslut i situationen. Det är kvalitetssäkring av personal.
Det finns många som önskar mer mänsklighet och framför allt finns det personal som har en otrolig erfarenhet och kompetens, vilka har tagit situationskunskap till en ny högre nivå. Lyssna på dem. Ett nytt perspektiv från beslutsfattare behövs!
Att kombinera NPM med till exempel tillitsbaserad styrning skulle också kunna vara ett bra sätt att marknadsföra Norrköping och skapa en attraktiv arbetsmiljö när vi i framtiden söker personal. Då skulle Norrköping bli världsberömda. Ingen annan kommun/region har tidigare lyckats med detta.
Hur många hjärtstartare finns det i Norrköping idag på alla hjärtans dag?