Dags att idrotten tar ansvar för sportwashing

Fotbolls-VM i Qatar har satt strålkastarljuset med obeveklig tydlighet på det som kallas sportwashing.

Publik på Al Bayt Stadium i Al Khor utanför Doha under öppningsmatchen i fotbolls-VM i Qatar mellan Qatar och Ecuador.

Publik på Al Bayt Stadium i Al Khor utanför Doha under öppningsmatchen i fotbolls-VM i Qatar mellan Qatar och Ecuador.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Debatt2022-12-08 20:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur ett land och en regim försöker använda idrott och idrottsevenemang som ett sätt att putsa upp sin fasad, vinna goodwill och framställa sig själva som motsatsen till vad de egentligen är. Det är sorgligt att det finns länder som tror sig komma undan med det. Det är ännu mer bedrövligt att idrotten och dess organisationer låter det ske.

Bakgrundshistorien är välkänd. Qatar är en diktatur där grundläggande mänskliga rättigheter förnekas många människor. Hbtq-personer förtrycks och riskerar långa straff bara för att vara sig själva. Till det kan läggas kvinnors ställning och naturligtvis de dåliga förhållandena för de 10 000-tals gästarbetarna som får landet att fungera. Hur många tusen som egentligen dött under tiden som fotbollsarenor och annat för VM byggts kommer kanske aldrig att bli känt. 

Under turneringen har vi sett fortsatta uttryck för landets attityder inte minst mot hbtq-personer och hur fotbollens makthavare i FIFA gått Qatars ärenden i stället för att stå upp för spelare, ledare och fans. Det är ett tydligt bevis på att FIFA som idrottsorganisation gör felaktiga prioriteringar och misslyckas med att stå upp för idrottens goda värden. FIFA hade kunnat använda VM som en språngbräda för positiva förändringar men blundar för verkligheten och gömmer sig bakom devisen att sport och politik inte hör ihop. 

Tanken att idrotten ska stå över politiken är vacker men är efter alla kollisioner med verkligheten nu endast en tom klyscha. Idrotten utnyttjas för politiska ändamål hela tiden. Fotbolls-VM i Qatar är långt ifrån det enda exemplet de senaste åren. Hur länge kan det vara så här? Idrotten och idrottens organisationer behöver ta ansvar för sitt eget agerande. Idrotten behöver ta ansvar för att vara för alla. Det kräver mer av inkludering, mer av mångfald, mer av öppenhet och tolerans. Det kräver att man klara av att stå upp för de goda värden som idrotten är och ska vara byggd på. 

Risken är att man undergräver förtroendet, varumärket och i förlängningen intresset genom att låna ut sig till den typ av sportwashing som sker i Qatar. Det är dags att ta dessa frågor på allvar nu. Svenska idrottsförbund och nationella idrottsförbund runt om i världen i alla olika sporter har all möjlighet att tillsammans förändra. Ta vara på den möjligheten och samla er för en renare och bättre idrottsvärld där alla är välkomna.