Under pandemin fick Världshälsorganisationen (WHO) motta hård kritik från olika håll därför att den ansågs blanda sig i vilka åtgärder länderna beslutade att införa.
När nu WHO bereder ett regelverk för hur den vill hantera kommande pandemier kan det ses som en strävan att dra lärdomar av pandemin. Men många oroas för att organisationen tar tillfället att skaffa sig ökat inflytande över ländernas beslut i medicinska nödlägen.
De menar att regelverket kommer att ge WHO en makt som innebär övervakning över länderna och kommer att inkräkta på deras självbestämmande och grundlagsskyddade friheter.
Enligt WHO:s kontroversielle generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus brådskar det att besluta i frågan. En kommitté som företräder medlemsländerna har i vår mötts utan att lyckas bli eniga om hur reglerna skall se ut. Kommittén har sedan dess deadline (som var den 10 maj) passerats bestämt att arbeta vidare med frågan till WHO:s sammankomst den 27 maj.
Sverige har tagit förvånansvärt lätt på de risker som det nya regelverket kan innebära. Varken hälsominister Jakob Forssmed eller statsministern har inför frågor i riksdagen uttryckt någon nämnbar oro för – eller kunskap om – de nämnda riskerna. Möjligen förlitar de sig på vagt överslätande svar som WHO:s generalsekreterare har gett på liknande frågor från internationella medier.
Nu har dock frågan hamnat i rampljuset när 22 av USA:s statsåklagare i 22 av landets delstater i ett gemensamt brev till president Biden tillkännagav att de nya reglerna hotar nationens suveränitet och grundlagsstadgade rättigheter. Åklagarna misstänker att målet inte är världens folkhälsa utan blivit en maktfråga. Går förslaget igenom menar att grunden läggs för en maktordning som hotar nationernas självbestämmande. Därtill hotas rättigheter som yttrandefrihet, privatliv och rätten att resa fritt samt rätten till informerat samtycke. WHO skulle göra sig till envåldshärskare inom folkhälsan. Länderna skulle få underkasta sig att WHO deklarerar en ”folkhälsokris av internationell angelägenhet”. Utom pandemier kan det röra sig om klimatförändringar, invandring, vapenvåld, eller "nödsituationer".
Frågan om WHO:s nya regelverk har hittills hamnat i skuggan av Ukraina, Gazakriget och andra händelser. Det vore beklagligt om bristen på diskussion och adekvat förberedelse på kort tid berövade oss rättigheter som vi hittills betraktat som självklara.
Carl Johan Ljungberg, statsvetare