Basfödan strömming har blivit djurfoder

Blir den östgötska strömmingen och den norrländska surströmmingen ett minne blott?

Den handlingskraft som visas vad gäller att freda urskog eller hotade arter på land har alltså ingen motsvarighet vad gäller det komplexa marina ekosystemet, skriver moderaterna Anna Nilsson och Ralf Holmér.

Den handlingskraft som visas vad gäller att freda urskog eller hotade arter på land har alltså ingen motsvarighet vad gäller det komplexa marina ekosystemet, skriver moderaterna Anna Nilsson och Ralf Holmér.

Foto: Leif R Jansson/TT

Debatt2022-09-08 07:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är uppenbart för alla som vistats i Östersjöns skärgårdar och vetenskapligt fastlagt att den ekologiska balansen är störd.  Det är nu inte en självklarhet att man kan fiska abborre eller gädda. Torskbestånden har havererat. Strömmingsbestånden har sjunkit till 10 procent av vad de var 1970 och vissa fågelbestånd som ejderns är nu sällsynta på många områden där de förr var en vanlig syn. I stället ser vi en explosion av skarvbestånden och de förr så sällsynta sälarna är talrika.

En betydande orsak till förändringarna i fiskbestånden kan vara det industriella fisket.

Mycket stora mängder strömming tas numera upp varje år av stora trålare innanför den svenska territorialvattengränsen och de används till allra största delen som fisk och kycklingfoder. Den strömming som förr var en billig basföda används alltså nu, även inför hotet av en livsmedelskris, som djurfoder.

För årets surströmming är läget också dystert. Från fiskare i Västerbotten hörs att det är det värsta året någonsin och att produktionen minskat till en femtedel.

 Dessutom finns en farhåga att det industriella fisket leder till att strömmingsbestånden i Östersjön havererar med svåröverskådliga följder för hela dess ekosystem.

Riksdagen har insett att läget är kritiskt och den 25 november antog den ett förslag från miljö -och jordbruksutskottet på nio åtgärder för att rädda fiskbestånden i Östersjön efter initiativ från bland annat vår östgötske riksdagsrepresentant Betty Malmberg. Förslaget innebär bland annat utflyttad trålgräns och nya förvaltningsplaner för bland annat strömming och sill samt ökad jakt på skarv och säl.

Trots att Socialdemokraterna och Miljöpartiet stod bakom förslaget i riksdagen har ännu inga större åtgärder genomförts utan en mindre försöksverksamhet planeras fram till 2027.

Den handlingskraft som visas vad gäller att freda urskog eller hotade arter på land har alltså ingen motsvarighet vad gäller det komplexa marina ekosystemet. Här liksom i klimatpolitiken måste naturligtvis försiktighetsprincipen gälla. Vi vet inte hur lång tid vi har på oss.