Det är precis samma sak för oss matproducenter. Bönderna i Sverige. Vi vänder på slantarna för att ha råd med bränsle, gödning, el och utsäde eller foder. Tyvärr märker inte vi av några ökade intäkter när matpriserna ”rusar”.
Vår förening, Lantbrukarnas riksförbund, undersöker regelbundet hur matinköpet i fördelas mellan olika aktörer som: bonden, livsmedelsindustrin, importen, dagligvaruhandeln och staten. Vi kallar det för Matkronan. Då hamnar knappt nio procent av summan hos bonden. Momsandelen till staten är elva procent. En betydligt större del stannar hos handeln, 34 procent, medan den svenska livsmedelsindustrin tar 26 procent av pengarna.
Vad vi inte tänker på är att hela 17 procent går till importen, det vill säga till industri och livsmedelsproducenter i andra länder. Slutligen går tre procent av Matkronan till fiskare och fiskindustri.
Men så har det inte alltid varit. När beräkningarna började, 1995, fick den svenske bonden nästan dubbelt så stor andel av matkronan. Handeln, som inte är utsatt av konkurrens, har ökat sin andel från 29 till 34 procent. Den importerade maten har ökat mest. En stor del av detta skulle vi kunna producera på gårdarna i bland annat Östergötland. Vi tycker det är oroande att importen tillåts vara så stor, när maten produceras under andra förutsättningar, regler och villkor än de vi har med god djurvälfärd, låg användning av antibiotika och växtskyddsmedel.
Bondens andel av matkronan ligger fast på nio procent, trots att priserna rusar. Vi tycker att böndernas ersättning ska öka. Ska vi som nation klara av de utmaningar vi har med klimatet måste lantbrukssektorn växa. Vi kan producera och leverera mer mat.
Hälften av det vi äter kommer från svenska gårdar. Finland har tagit bättre vara på sina förutsättningar. Sannolikt har de även tänkt på livsmedelsförsörjningen vid kris och krig. De har haft ett annat säkerhetsläge och tänkt på sin beredskap, vilket gjort att de producerar 80 procent av nationens konsumtion.
Vi ser att lantbrukare i Östergötland och andra landskap har lösningar som kan stärka vår beredskap när det gäller livsmedelstrygghet och energi. Här kan staten hjälpa till genom att skapa tydliga regelverk och långsiktiga överenskommelser.
Kommuner och regioner kan säkerställa att offentliga måltiden för skolungdomar, patienter och äldre tillagas med svenska råvaror. Vår livsmedelsindustri och handeln kan också välja svenskt.
Även du som konsument har en viktig roll, att fortsätta välja lokal mat av hög kvalité. Då ser du till att många lokala företag och jobb klarar sig samtidigt som den biologiska mångfalden, öppna landskap och klimatet gynnas.