Först gick de efter skolorna, nu är det istället fyra stycken fritidsgårdar som ska läggas ned. Det är den största nedskärningen på fritidsgårdarna någonsin i Norrköping.
Vi stöttar Socialdemokraterna i att Kultur- och fritidsnämnden borde be kommunfullmäktige om mer medel för att åtminstone kunna övervintra med den verksamhet man har.
Fritidsgårdarna fyller en funktion som andra aktörer omöjligen kan fylla, inte minst som en verksamhet helt och hållet på barn och ungas villkor. För de som har det svårt hemma eller tufft i skolan, eller som bara behöver en kravlös (men uppstyrd) miljö att umgås med andra unga i, för dessa och många andra kan fritidsgården vara räddningen.
Räddningen undan ungdomsår på glid, eller räddningen för ens psykiska och sociala hälsa. För många unga kan helt enkelt fritidsgården vara en av få trygga punkter i vardagen.
Många barn och unga lever också på knappa marginaler, där fritidsgårdarna kanske utgör den enda möjligheten att till exempel få åka iväg och åka skidor eller gå på bio. För dessa är det en ovärderlig känsla att få känna att “jag är värd att satsa på”. Detta tar man nu ifrån dem med argumentet att det är för “låg beläggningsgrad”.
Även om vi har respekt för den ekonomiska realitet som regeringen satt kommunen i, så tror vi inte att det moderatledda styret med stöd av Sverigedemokraterna helt förstår konsekvenserna av beslutet. Att lägga ned går fort, men att bygga upp välfungerande verksamheter kräver år av hårt arbete och engagemang. Det är något som är svårt att få tillbaka när konjunkturen vänder.
Men kanske, om vi får lov att vara lite cyniska, förstår de egentligen detta helt och hållet. De vill kanske att beslutet ska vara svårt att återkalla, eller har åtminstone inget emot det. Något som talar för detta är att beslutet om nedläggningarna också är tydligt ideologiskt motiverat: Moderatledda styret med stöd av Sverigedemokraterna verkar helt enkelt inte anse att ungas hälsa och rätt till en meningsfull fritid är en del av kommunens kärnverksamhet. Det har de gjort tydligt gång på gång, på samma sätt som att de inte heller anser att satsningar på annat socialt och förebyggande arbete är det.
Kanske är den tragiska sanningen att barn och ungas fritid, hälsa och framtid inte är särskilt intressanta för ett styre vars främsta ideologiska drivkrafter är sänkt skatt och fler parkeringsplatser. Norrköpings barn och unga förtjänar bättre än såhär.