På kommunfullmäktige den 28 oktober ska vi som ledamöter ta ställning till en motion från Moderater och Landsbygdspartister i Valdemarsviks kommun, som föreslår att det ska införas tiggeriförbud i kommunen. 

Frågan har redan väckt mycket känslor, både hos de som är för och de som är emot ett förbud, och kommunen har bland annat fått ta emot synpunkter från den lokala handeln. Med anledning av den kommande debatten tänkte vi som ledande socialdemokrater i Valdemarsvik förklara hur vi resonerar när vi föreslår att förslaget inte ska antas.

Låt oss först konstatera att ingen socialdemokrat på något sätt är för tiggeri. De omständigheter som tvingar en människa att i regn och rusk, väder och vind, ta plats utanför våra affärer för att skrapa ihop en mager inkomst att skicka hem till sin familj i hemlandet önskar vi inte åt någon, oavsett om orsaken är diskriminering, fattigdom eller de som blir utsatta för ännu värre öden i form av organiserad brottslighet.

Grundfrågan för oss handlar därför om huruvida ett kommunalt förbud skulle bidra till en bättre situation för Valdemarsviks kommuns innevånare och de som tvingas tigga eller inte. 

Den enda lagliga möjlighet som kommunen har att på egen hand förbjuda tiggeri är genom den lokala ordningsstadgan. Den befogenheten, oavsett om det är förbud eller tillståndsplikt, är dock inskränkt till att gälla endast på det som enligt detaljplaner är allmän plats, såsom torg, vägar och liknande.

Ingen av de platser som idag används för tiggeri är på sådan allmän plats. Ett kommunalt förbud skulle således vara helt verkningslöst. De få personer som finns i Valdemarsvik utgör heller inget omfattade problem och att Valdemarsvik skulle vara tredje kommunen i landet med ett (verkningslöst) förbud är därmed minst sagt oproportionerligt.

Det finns också risker med ett kommunalt förbud på vissa offentliga platser som var och en ska vara medveten om. Det finns exempel som tyder på att de som fortfarande har rätt att tigga på andra platser i kommunen behandlas sämre efter införandet av förbudet, med förolämpningar och, till och med, fysiska hot. 

Det finns förstås ingen anledning att tro att det måste bli fallet i Valdemarsvik, men vi vill inte bidra till en häxjakt på de människor som redan hamnat i en så utsatt position att de tvingas till tiggeri. 

Det är inte den enskilda människan som tvingas till tiggeri som ska bekämpas – det är tiggeriet och orsakerna. Visst förekommer det att enstaka personer som tigger uppträder för påfluget och hotfullt. Sådana ordningsstörningar är dock redan idag inte tillåtna.

Innebär det då att vi ska sitta stilla och inte göra något? Det bästa vi kan göra är att inom varje parti försöka påverka våra politiska företrädare att adressera frågan om tiggeri nationellt och europeiskt. Problemet kommer aldrig att lösas så länge diskrimineringen och fattigdomen i hemländerna består. Här är vi helt säkra på att vi och övriga partier i fullmäktige kan göra gemensam sak.

Ted Starkås, Nhela Ali, Mattias Geving, Ulla Wallering-Fall
Socialdemokraterna Valdemarsvik