Årets tema är psykisk ohälsa på arbetsplatsen. Detta är högst relevant för Sverige där vi har allt fler sjukskrivningar som orsakas av stressrelaterade diagnoser, vilket ökar både samhällskostnader och personligt lidande. Förra året var närmare hälften av alla sjukskrivningar stressrelaterade enligt Försäkringskassan.
Sedan den nya arbetsmiljöföreskriften kom 2016 har frågan visserligen fått mer fokus och arbetsgivare har tilldelats ett tydligt ansvar för den psykosociala aspekten av arbetsmiljön. Även arbetstagare har börjat förstå att det är en rättighet att må bra på jobbet.
Men fortfarande läggs stort fokus på individuella åtgärder och mindre på hur vi skapar en kultur som bidrar till att människor mår bra och trivs på jobbet. Vi behöver socialt hållbara arbetsplatser, som kan möta människor som går igenom livskriser och fungerar stöttande. Där varje individs kompetenser och förutsättningar tas tillvara och som tydligt kommunicerar alla människors lika värde. Där man tydligt tar ställning mot mobbning och respektlöst agerande. Helt enkelt en arbetsplats som har rutiner för att fånga upp vad som behövs för att alla ska vara effektiva och må bra på arbetet.
Många arbetsgivare lägger ansvaret för att må bra på arbetstagaren. Man presenterar en app för att vi själva ska skapa mer balans i livet. Där registrerar vi hur vi tränar, sover, äter och jämför oss gärna med varandra. Men vi är sämre på att registrera hur vi mår psykiskt. Vad händer när vi ska prestera i topp på alla områden? Hur fulla av liv känner vi oss egentligen? Hur mycket pratar vi om våra kriser med våra kollegor och vänner? Hur mycket berättar vi om våra känslor på jobbet? Stressreaktioner är ofta ett verksamhetsproblem och inte enbart ett individuellt problem som företagshälsovården bör ta hand om. Varje chef borde ha en nollvision för utmattning.
Som arbetsgivare har man ett ansvar att möta arbetstagare som verkar må psykiskt dåligt. Ofta tror vi dessvärre att man kan för lite, man är rädd att göra fel eller att göra det värre och man är osäker på det ansvar som eventuellt kommer med ett sådant samtal. Inte sällan handlar det om ren omsorg. Man vill inte kränka någon eller ställa en känslig fråga, så man säger ingenting istället. I bästa fall säger man att ”jag finns här om du vill prata”. Kvar står individen ensam, även med ett ansvar att själv ta initiativ till samtal. Genom att prata om hur vi mår motverkar vi skammen.
Tyvärr är det fortfarande skamfyllt att må psykiskt dåligt i vårt samhälle. Därför är det särskilt viktigt att lyfta fram vikten av ett öppet samtalsklimat på alla arbetsplatser. Vi behöver fånga upp människor som mår dåligt så tidigt som möjligt för att förebygga stressjukdomar. Genom att skapa arbetsplatser där det finns rutiner för att prata om hur vi mår och hur det påverkar arbetet, kan vi tillsammans motverka skammen kring psykisk ohälsa, och skapa ekonomiskt och socialt hållbara verksamheter.