Replik
"För att få ordning på hemtjänsten gör vi nu ett omtag" NT 29/1
I sin debattartikel motiverar Vård- och omsorgsnämndens ordförande Patrik Palm (M) varför det moderatledda styret med stöd av Sverigedemokraterna väljer att återinföra en ersättningsmodell i hemtjänsten som kraftigt kritiserats av både hemtjänstpersonal och fackförbundet Kommunal för att leda till en “minutjakt” där registreringen av tid hos omsorgstagare blir viktigare än den faktiska omsorgen.
Det är ingen nyhet att Moderaterna och Socialdemokraterna har skilda åsikter i frågan om ersättningsmodell i hemtjänsten. Detta var en fråga som flitigt debatterats under föregående mandatperiod, där Moderaterna aktivt förhalade processen med att få till en förändring. Men jag vill börja där Patrik Palm och jag faktiskt är överens; enbart en förändrad ersättningsmodell är inte hela lösningen på minutjakten i hemtjänsten. Även scheman behöver ses över och personalstyrkan utökats.
Med det sagt så underskattar Patrik Palm och det moderatledda styret med stöd av Sverigedemokraterna effekterna det får på verksamhet när tid, inte insats, är det som genererar pengar till enheten eller företaget. Omsorgens medarbetare vittnar om att en insats kan ta väldigt olika tid beroende på hur omsorgstagaren mår för tillfället.
Exempelvis kan hjälp med dusch, med det moderatledda styrets, med stöd av Sverigedemokraterna, modell, vara bedömd att ta 30 minuter och ha ett ersättningstak på 35 minuter.
Ena månaden är omsorgstagaren relativt pigg och duschandet är klart på 20 minuter. Andra månaden är det sämre ställt och duschen tar 50 minuter. Med en ersättningsmodell för beviljad tid kan detta jämna ut sig över tid och blir differensen mellan utförd och beviljad tid för stor blir detta en indikator till biståndsbedömningen att beslutet behöver justeras.
Allt detta utan några drastiska konsekvenser för enhetens ekonomi. När ersättningen istället utgår från utförd tid hamnar personalen under en ständig press att anpassa insatsen så att den tidsmässigt hamnar så nära ersättningstaket som möjligt, snarare än efter omsorgstagarens behov för dagen. Känsla av minutjakt uppstår och orsakar stress hos medarbetarna och leder till en mindre behovsanpassad vård för omsorgstagarna.
Patrik Palm motiverar denna förändring med att den ska säkerställa att den som beviljats hemtjänst ska få den tid som beviljats och pekar på att vi sett en minskning av den utförda tiden sen vi nyligen ändrade från utförd till beviljad tid. Det stämmer att en sådan minskning har skett, men vad Patrik Palm utelämnar i debattartikeln är att denna minskning varit betydligt större hos de privata företagen än vad den varit i den kommunalt drivna hemtjänsten.
Han redovisar inte heller det faktum att Vård- och omsorgskontoret inte sett någon som helst ökning i synpunkter kring den utförda tiden, något jag frågat om, vid i princip varje nämndsammanträde det senaste året. Som Vård- och omsorgspolitiker brukar vi snabbt bli kontaktade av engagerade medborgare när förändring leder till något sämre. Jag menar därför att det är en rätt kvalificerad gissning att de uteblivna reaktionerna indikerar att den minskning i tid vi nu sett är tid som i verkligheten aldrig utförts.
Detta för oss till nästa argument som vi Socialdemokrater har emot en ersättningsmodell baserad på registrerad tid. Denna typ av ersättningsmodell kan underlätta för oseriösa aktörer att stjäla skattemedel avsedda för äldreomsorg, något vi sett otaliga exempel på i Sverige och även i Norrköping.
Patrik Palm påpekar visserligen i sitt debattinlägg att “Kontrollen kommer även skärpas så att ersättningsmodellen efterlevs och för att förebygga oegentligheter i redovisningen av utförd tid.” men i “verkligheten”, för att använda ett annat av Patrik Palms uttryck, har Borgerlig samverkan motsatt sig våra budgetförslag som skulle stärka kontrollen och de har inte heller inkommit med några egna förslag alls i den riktningen, vilket lämnar oss tvivlande på hur seriöst de verkligen ser på problemet.
Återigen; Ersättningsmodellen är långt ifrån hela lösningen för att komma till rätta med "minutstyrningen i hemtjänsten”. Det behövs mer personal och mer luft in schemat, men den förändring Borgerlig samverkan nu genomför är ett steg i helt fel riktning och riskerar att gynna välfärdsbrottsligheten, öka stressen hos omsorgens medarbetare och innebära en sämre och mindre behovsanpassad Vård- och omsorg för kommunens omsorgstagare.