Svar på "Akademiens försök att försköna tragikomiska" 24/10.
Armin Musaefendic är tydligen upprörd över tilldelningen av Nobelpriset till Peter Handke.
I sitt inlägg benämner han Handke som ”folkmordsförnekare och historierevisionist”. Det är allvarliga anklagelser, framförallt i dessa tider av falska nyheter. Därför är viktigt att påpeka att Handke vann en rättsprotest mot Le Nouvel Observateur när de anklagade honom för att förespråka folkmord.
Däremot är det sant att Handke har skrivit ett flertal texter om kriget. Men utgångspunkten var om det kunde förhindrats, vilket borde vara en självklarhet då han är av jugoslavisk börd.
Faktiskt finns här en gemensam nämnare med den andra pristagaren, Olga Tokarczuk. Båda författarna behandlar folkfördrivning, upplösta nationalstater och krig. Dock befinner sig författarna i denna tid på två olika sidor om den av EU uppdiktade självbilden om marknadsliberalism, fred och porösa gränser.
Det är enligt min uppfattning därför Tokarczuk finner kritikernas gunst medan Handke får löpa gatlopp. Den omtalade politiska korrektheten gör sig åter påmind.
Apropå det litterära är det anmärkningsvärt att Musaefendic ifrågasätter Handkes litterära gärning utifrån hans ställningstagande i Jugoslavienkrigen. Trots kritikernas motvilja kan det inte förnekas att han är en stor författare.
Som den yngsta medlemmen av Grupp 47 är det glädjande att Handke fick priset. Tillsammans med pristagarna Heinrich Böll och Günter Grass gjorde han upp med den gamla naziordningen. Konstigt att Musaefendic utelämnade den detaljen? Men å andra sidan är det svårt att skapa en matris av en folkmordsförnekare som samtidigt är antifascist.
Erik Pettersson