Det låter lovvärt, men hur djup och bred (!) kan diskussionen bli då ett dokument skall vara klart till 13 maj (SR P1 22/4)?
Vid en presskonferens 13 april med s-statsministrarna i Sverige och Finland sa den senare uttryckligen att Finland kommer att lämna in en ansökan om Nato-medlemskap. Och Andersson spädde på med att s-regeringen kommer att förelägga riksdagen ett förslag - helt uppenbart med Ja till Nato.
Det är extremt anmärkningsvärt att Sveriges mer än hundraåriga tradition av Alliansfrihet i fred och neutralitet i krig kastas överbord efter ett par veckors intern diskussion. Det tycks heller inte spela någon roll att statsminister för några veckor sedan deklarerade: ”Alliansfriheten har tjänat oss väl”.
Finns det ingen besinning?
Nato kallas för en försvarsorganisation. Det stämmer knappast. När Warszawapakten upplöstes 1991 svarade USA-Nato med att stegvis ändra sina statuter till att gälla hela världen. USA bestrider cirka 70 procent av Nato-budgeten och fattar 95 procent av besluten.
Fakta om USA:s destabiliserande roll i världen är lätt att kontrollera. Så leder USA sedan 1945 skyhögt före andra stater ”ligan” om antalet försök till, och verkställda statskupper, utpressning, hot om krig och anfallskrig. Detta har skett i egen regi eller tillsammans med såta Nato-bröder.
Och denna krigiska superstat skall (S) tillsammans med de borgerliga partierna, genom en knapptryckning i riksdagen, tvinga Sverige att underkasta sig.
Och varför har inte Sverige skrivit under och ratificerat FN-fördraget mot kärnvapen (TPNW)? Därför att USA genom sin försvarsminister Mathis hotade Sverige ”att då för ni inte vara med och leka”. Margot Wallström förespråkade i en utmärkt SvD-artikel att Sverige skulle underteckna TPNW, och fick sparken (eller ”valde att avgå”?). Vid ett medlemskap i Nato kan Sverige inte ens pipa. Vår roll blir att underifrån titta storögt, beundrande på Husse, eller Hegemonen.
Rysslands anfallskrig på Ukraina skall självklart fördömas. Världen bevittnar idag två stora skurkstater, USA och Ryssland, där Ukraina tycks ha rollen av ett sargat bondeoffer. Nu piskas en veritabel kampanj av indoktrinering för Nato upp i Media och i Riksdagen (!). Vi måste stanna upp och föra en bred, folklig diskussion, under en folkomröstning. Frågan är alldeles för avgörande, för att en knapptryckning i Riksdagen om cirka en månad skall vara demokratiskt giltig.
Vi skall stå utanför stormaktspolitiken. För Alliansfrihet, med en kraftfull upprustning av svenska territorialförsvar - det skall inte gå att flytta utanför landets gränser.