6–3-segern borta mot Mora 30 januari gjorde att Vita Hästen hade en period där man plockat poäng i tio av tolv matcher.
Det gav ett lyft i tabellen och lite stadigare mark att stå på.
Därefter har det inte varit lika muntert. På de sju senaste matcherna har man bara vunnit en – plockat poäng i totalt två – och den där stadiga marken finns inte där längre.
Nu gungar det ordentligt.
Och det gäller att hitta tillbaka till poängspåret igen innan det blir kvicksand under skridskorna.
Att Hästen kammar noll mot lag som HV71 (två gånger) och Björklöven är inget att skriva krisrubriker om. Men att man spelar 1–8 poängmässigt mot Troja-Ljungby och Almtuna är illa och gör tabelläget betydligt kärvare.
Det finns ett antal faktorer som tillsammans skapar den klena poängskörden. Men mycket bottnar, skulle jag säga, i den tunna truppen man har arbetat med sedan slutet av förra året. Det blir jobbigt i långa loppet.
Därför är rekryteringarna av Gints Meija och Nerijus Alisauskas fullständigt vitala. Att de ska göra samma avtryck som Rihards Marenis är inte troligt (inte många som klarar det), men att de kommer tillföra mycket står alldeles klart.
Utöver den uppenbara boosten att få in två nya kroppar med KHL-rutin, så identifierar jag några viktiga faktorer för Vita Hästen under de sista skälvande elva omgångarna av hockeyallsvenskan:
Marcus Eriksson
Gör alltjämt ett bra hockeyjobb. Men Vita Hästen behöver till syvende och sist poäng från klubbikonens klubba. De senaste fem matcherna har det exempelvis bara blivit en assistpoäng vilket ringar in powerplay-strulet som varit på sistone. Ett vasst PP har i många säsonger var ett signum för Hästen och blir extremt avgörande hädanefter.
Jonathan Racine
Han är intressant, den gode Racine. Det kan vara robust och jättebra backspel varvat med rätt grova misstag och konstiga beslut. Ett genomgående problem för kanadensaren den här säsongen är mängden utvisningar, där för många kan läggas i kategorin "dumma". Hästen behöver en fysiskt spelande, lagom ful Racine, inte minst i box play. Men han måste hålla sig undan botbänken mer.
Elliot Lorraine
Har gjort många nyttiga matcher i fjärdekedjan ihop med parhästen Hampus Olsson tidigare under säsongen. De kompletterar varandra utmärkt i en checking line där man går in och kör – samtidigt som man ger de spetsigare pjäserna tid för återhämtning. Erik Borg tillbaka som center där när Lorraine är i speldugligt skick igen, va?
Målvakterna
Jesper Myrenberg och Adam Ohre har fått stort och rättmätigt beröm tidigare under säsongen. De har inte varit lika charmanta på slutet. Framför allt Myrenberg har inte varit på samma matchvinnande nivå och är det något som Vita Hästen behöver, så är det burväktare i toppslag. Adam Ohre från start mellan stolparna mot Modo? Det skulle jag tro.
SSK-matcherna
Södertälje ligger under kvalstrecket. Tre pinnar bakom Hästen, men med en match mer spelad. SSK och Hästen har fyra matcher kvar mot varandra den här säsongen, varav tre på raken mellan 22 och 27 februari. Det räcker så.
***
Jag var inne på att flytta ner Erik Borg med Elliot Lorraine och Hampus Olsson igen. I och med Gints Meijas intåg och att Lorraine närmar sig matchspel. Då måste jag ju presentera ett förslag på hur Vita Hästen kan formera manskapet, förutsatt att alla är friska och krya.
Backpar:
Colby Sissons, Jonathan Racine
Jakob Stridsberg, Alexander Falk
Hampus Falk, Nerijus Alisauskas
Extraback: Philip Alftberg.
Kedjor:
Marcus Eriksson, Josh Wilkins, Filip Cruseman
Gints Meija, Jesper Samuelsson, Rihards Marenis
Fabian Ilestedt, Ludwig Stenlund, Corey Mackin
Elliot Lorraine, Erik Borg, Hampus Olsson
Extraforward: Alexander Ljungkrantz.
***
Ni ser ju direkt vilken skillnad i djup det blir med två nya spelare in. Sedan ska det sägas att det på intet sätt finns någon garanti för att både Stridsberg och Lorraine kan spela på lördag mot Modo. Hur som helst: Jag vaskar om en hel del för att det behövs ett omtag. Läget för det är bra med lite nytt folk in och en efterlängtad hemmamatch igen. Det ska bli ruggigt intressant att se hur tränarstaben agerar med Jesper Samuelsson – blir han kvar på backen eller ej? Jag säger att det vore sunt att flytta upp honom för stabilt centerspel, och inte minst bredda centersidan. Mellan yrvädret Marenis och Meija bör vara passande. En spelare som Filip Cruseman har trampat lite vatten ett tag och skulle må bra av ett miljöombyte. Hampus Falk och Nerijus Alisauskas får bilda ett backpar med extra fokus på att stänga igen. I power play tycker jag att man kan kasta in Gints Meija i rollen framför kassen med en gång.