Mark McNeill blev ganska snabbt varm i kläderna. Han är inte den som skiner allra mest med någon blixtrande skridskoåkning, tungt fysiskt spel eller annan egenskap som sticker ut. Men jag tycker att McNeill har gjort det fullt godkänt. Han är en välskolad spelare, lite lagom avig och bidrar till Vita Hästen.
Alexandre Lavoie flög hit jetlaggad som satan, gjorde succé direkt i debuten och efter en mindre bra insats har det fortsatt att rulla på för kanadensaren. Lavoie kan hockeyallsvenskan. Det syns. Lavoie har tidigare varit en toppgubbe i hockeyallsvenskan. Det är han fortfarande.
Hunter Fejes däremot, där har det sett blekare ut inledningsvis. Nu har Fejes bara gjort tre matcher och knappast fått någon grundlig genomgång av Hästens spelsätt. Han har kastats in i hetluften ganska omgående. Det är inte optimalt. Att dra några stora slutsatser är det alldeles för tidigt för.
Men det är ändå befogat att sätta ett frågetecken kring Hunter Fejes, som innan Vita Hästen hade 34 matcher i Österrike i ryggen och därmed är mer än uppvärmd fysiskt.
Långt ifrån alla importer lyckas. Fråga bara Västerås IK som dumpade den hajpade Steven Iacobellis efter tolv matcher.
För det finns väl betydligt mer att kräma ut av Fejes?
Forwarden har inte alls hittat rätt ihop med kompisarna McNeill och William Fällström i deras konstellation. Stundtals har Fejes sett lite vilsen ut på isen. För Vita Hästen är det viktigt att 26-åringen navigerar sig rätt i den allsvenska djungeln. Och ja, vi har sett prov på rappheten han besitter, och hur svårfångad han kan vara längs sargerna.
Men det är dags att vi får se hans skott. Att han tar sig in på kassen oftare. Att han hotar i offensivt territorium. Hunter Fejes värvades för att bli en viktig komponent i jakten på slutspel. Pengar gick dit i stället för på en back.
Att nämnda kedja ser ut att splittras är inte mer än rätt. Hur kommer då Tony Zabel att lösa det? Jag kan tänka mig att Filip Cruseman kliver in som center igen – och gör det mellan McNeill och Fejes. William Fällström skulle mycket väl kunna förpassas till att bli 13:e-pjäs på forwardssidan. Efter en lovande öppning i Vita Hästen (egentligen var den lite för bra?) har William inte nått samma höjder och dessutom dragits med en lättare hjärnskakning.
***
Positivt för Vita Hästen är att målvaktsspelet är på uppgång. Julius Pohjanoksa är hetare än vad han har varit på hela säsongen. Och mot Timrå kan Christian Engstrand vara mer än nöjd över sin insats.
Det kommer att behövas att Pohjanoksa och Engstrand snuddar på sitt max för att Vita Hästen ska nå ett slutspel.
Det skulle heller inte skada om Hunter Fejes närmar sig detsamma.