Tanner MacMaster är frisk och åter i spel. Då försvann Sebastian Benker med en överkroppskada.
I de offensiva leden saknas sedan tidigare Jimmy Andersson och Sebastian Falk där den förstnämnde ska vara närmast en comeback.
Ja, det är sällan som alla spelare är tillgängliga till en match i hockeyallsvenskan. Men tanken på att det kan ske någon gång gör att mina tankar glider iväg till något annat.
Ett eventuellt obekvämt beslut för huvudtränaren Anders Olsson att ta.
Som innefattar Arvid Degerstedt som är son till sportchefen Patrik Degerstedt som i sin tur jobbar tätt – och har byggt truppen ihop med – Olsson.
Så här: Arvid Degerstedt är tillbaka i moderklubben Vita Hästen. Värvningen i sig var det inget fel på alls, snarare var det helt rätt på alla sätt och vis. "Degen" förtjänade att återigen få en allsvensk chans och den här säsongen har 23-åringen fått bra mycket mer offensivt utrymme än sina tidigare år i Hästens A-lag.
Han har som alltid gjort starka arbetsinsatser, men offensivt har det inte varit bra nog sett till den omgivningen han har fått. Fem poäng (2+3) på 19 matcher är inget det slår gnistor om.
När jag slår upp Vita Hästens trupp på Elite Prospects och funderar på hur Olsson och Tim Brithén kan tänkas formera kedjorna – vid skadefritt – så halkar Arvid Degerstedt ner i hierarkin.
Spontant tänker jag något i den här stilen:
Patrick Bajkov, Erik Borg, Marcus Eriksson.
Sebastian Benker, Jesper Samuelsson, Tanner MacMaster.
Jimmy Andersson, Victor Öhman, Tim Wahlgren.
Arvid Degerstedt, Jens Holmström, Filip Lennström.
Extraforward: Rasmus Kahilainen.
Utanför matchtruppen: Sebastian Falk och Knut Köhler.
För det första kan vi konstatera att Hästen numerärt inte är tunna på forwardsidan, och då räknar jag inte ens med LHC-lånet Georg Weigelt som kan vara tillgänglig ända fram till att fönstret stänger i mitten av februari. För det andra, så går det givetvis att skruva till de där formationerna.
Bajkov, Borg och Eriksson ska vara orörd tills vidare. Spelet stämmer för den trion. "Macke" är stekhet som vanligt och Bajkov förvaltar lägena som ges. Borg är en urstark murbräcka som banar väg för sina mer spelskickliga och spetsiga kamrater.
Benker, Samuelsson, MacMaster som trio har också något i min bok. Benker står för stark skridskoåkning och skottvilja, MacMaster kan både gå på avslut och servera fina passningar – medan "Sama" får agera klok center som täcker upp lite extra bakåt när de andra två är på offensiva utflykter.
Om jag viftar bort det spontana så kan jag också tänka mig dessa kedjor:
Jimmy Andersson, Victor Öhman, Arvid Degerstedt.
Tim Wahlgren, Jens Holmström, Filip Lennström.
Med Rasmus Kahilainen som extraforward.
Jimmy Andersson, Victor Öhman och Degerstedt såg intressanta ut när de lirade tillsammans i början av säsongen. Det var fart och fläkt och frenesi. Måhända att det blir en ketchupeffekt för Arvid i den konstellationen?
Filip Lennström väljer jag före Rasmus Kahilainen i en ordinarie kedja, "Lennet" (kan vi få det till ett vedertaget smeknamn?) är helt enkelt lite, lite bättre och starkare på pucken. Kahilainen har dock en stil som jag älskar med hans förmåga att reta gallfeber på motståndarna.
Var vi än landar i det här, så vore det högintressant att se hur ledartrojkan gör med samtliga tillgängliga (eller max en på frånvarolistan). Just Arvid Degerstedt hamnar i en situation där istiden kan minska. Värvningen av Patrick Bajkov ökade konkurrensen rejält. Samtidigt skulle Arvid göra ett utmärkt och viktigt jobb i exempelvis en fjärdekedja, även om han själv så klart vill fortsätta spela högt upp i laget.
Det är vuxna människor inom elitidrott vi snackar om. Jag kan förstå om vissa supportrar kan spekulera kring det, men jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att Anders Olsson "påverkas" på något sätt av släktskapet mellan sportchefen Degerstedt och forwarden Degerstedt när han ropar ut laguppställningen i samband med matchgenomgången.
Det handlar om att maximera laget för att kunna nå det där hett efterlängtade slutspelet.
Alla involverade samtycker nog om detta.