Mora och Björklöven på bortaplan följt av Modo i Himmelstalundshallen.
Vad som var ett tufft spelschema på förhand har inte visat sig annorlunda när poängen delats ut.
Noll av nio möjliga för Vita Hästen som ligger sist och är ensamt om att vara poänglöst i serien.
De i laget som kollar tabellen har i alla fall lätt att hålla sig för skratt.
Låt oss zooma ut och summera lite kort vad som har hänt.
Mot Mora var Vita Hästen dominanta långa stunder i spelet, men orken tröt i slutperioden. Där föll man på en otrolig ineffektivitet och svagt försvarsspel framför egen kasse. Med facit i hand var det den drabbningen Hästen skulle ha vunnit av den första trion matcher för att skapa arbetsro.
Mot Björklöven gjorde man det helt okej, men föll helt enkelt mot ett bättre lag. Att åka till Umeå och möta "Löven" – det är och har i flera år varit en av de allra svåraste utmaningarna som finns i ligan.
Mot Modo var återigen defensiven för lättpenetrerad när man inte hängde med i svängarna. Mixa ihop det med ett par grova misstag så blir man bestraffad – även om moralen är god och fina sekvenser finns på offensiv mark – mot ett Modo som gav Rihards Marenis 13 minuters istid i "Himpa", vilket säger något om kalibern på truppbygget. Dagen efter åkte Ö-viksgänget upp till Västerås och tvålade dit VIK med 7–1(!)
Alla lag kan prata hur mycket man vill om att följa sin game plan och att göra en bra match. Men man kommer inte ifrån att möjligheterna att lyckas med det påverkas av vilket lag du möter.
Mora (just borta), Björklöven och Modo är inte Tingsryd, Almtuna och Östersund. Simple as that. Allsvenskan blir lite mer segregerad för varje år.
Sen är det ingen ursäkt för de mindre bra grejerna som Vita Hästen har gjort på isen. Framför allt är det hemåt (14 insläppa mål) som det har svajat betänkligt och varit långt ifrån lika solitt som när man nollade Karlskoga dubbelt upp i träningsmatcherna.
Tony Zabel hade ett mer – låt oss kalla det mindre avancerat – system än Anders Olsson och Tim Brithén vad gäller spelet i egen zon, hur man tar sig ur den på bästa sätt och risktagande. Det nuvarande spelsättet kommer att skapa fina lägen att ställa om snabbt med de kvicka pjäser som finns i truppen – men det kan också se illa ut när det skiter sig och man inte är rejäl nog och städar framför egen målvakt.
Spelare för spelare är backsidan starkare än under fjolåret – men saker och ting behöver onekligen sätta sig.
Den kedjan som har upprätthållit den jämnaste nivån över tid är den fjärde där Jesper Samuelsson centrar Rasmus Kahilainen och Filip Lennström.
I övrigt bör individer som Tim Wahlgren, Arvid Degerstedt och Erik Borg ha mer i sig. Det är liksom inte meningen att Lennström ska dela ledningen i den interna poängligan (tre pinnar ihop med Sebastian Benker) medan Degerstedt (och Jens Holmström för den delen) står på noll.
I nästa vecka hoppas jag att Sporten kan få en prognos för när Victor Öhman kan vara tillbaka i spel. Om 2, 3 eller 5 veckor? Är han ännu viktigare än man trodde?
Det blir ohyggligt intressant att se hur laget formeras på onsdag när nästa match spelas. Då väntar ännu ett på papperet marigt uppdrag när man ska till Scaniarinken.
I min bok vore det rimligt att låta Hampus Falk få följa med som en av sju backar efter att ha varit petad i tre raka omgångar. Nu kanske inte alla är tillgängliga ändå, men om det är på det viset så kan det vara dags att vila Eric Hjorth eller Alex Brännstam för att lägga lite extra krut defensivt och på tyngd i egen zon. Hampus Falk är ingen stjärna, han har det inte i ryggmärgen att tänka offensivt på det sättet som Olsson och Brithén gärna ser – men förtjänar att få dra på sig matchtröjan.
Framåt kittlar en kedja med Marcus Eriksson och Jimmy Andersson på varsin sida om Tanner MacMaster eller Jens Holmström? För Hästens del får då Jimmy gärna ställa in siktet lika bra som när han bombade in målet mot Modo efter Erik Borgs dropp-passning.
"49 matcher återstår", sa Sebastian Benker till kollega CG efter fredagens match.
Det har han så klart rätt i.
Såna sägningar kommer att funka ett tag till, och har mer trovärdighet eftersom Vita Hästen inte har åkt på pumpen mot lag som förväntas hamna på nedre halvan av majoriteten.
Jag kommer att ha tålamod ett bra tag till. Runt omgång tio kan man skönja mer av vartåt det barkar. Och Vita Hästen var aldrig betrott att landa in på topp sex. Det är topp tio som gäller (lagets och klubbledningens egen målsättning) och jag ruckar inte en millimeter från mitt tips om att det blir en niondeplats och minst åttondelsfinal till våren.
Tålamod behövs också i laget och där får tränarduon en viktig uppgift i att inte låta tron på det man har startat (spelar inte på ett klassiskt "allsvenskt vis") tunnas ut. För hockeykompetensen är tillräcklig i den här gruppen. Men kompetensen skulle må gott av en förlösande och belönande viktoria så fort som möjligt.
Ponera att man blir nollat mot Södertälje och även förlorar hemma mot ett Kristianstad (har inlett med tre raka vinster) i omgången efter. Som sagt: Spelschemat är inget bollhav. Då börjar de glada och förväntansfulla tankarna i truppen mer och mer bli fundersamma och vissa personer tappa i självförtroende. Det krävs ofta inte mer än så – för att så tvivel i en grupp.
Då blir det snabbt jäkligt oskönt att åka ner till Tingsryd i sjätte omgången.