Egensinnig soul med systrarna Wilson

Jenny Wilson var en av de drivande medlemmarna i First Floor Power där även syrran Sara Wilson var med. I slutet av nittiotalet var bandet en del av den i Sverige nya indievågen som kom när brittpopen hade blivit passé. Senare har hon gästat The Knife på låten You take my breath away där hon sjöng tillsammans med Karin Dreijer.
I våras släppte hon sin debutskiva Love and youth. Inte helt oväntat har musiken beröringspunkter såväl med First Floor Powers egensinniga pop som den electro The Knife representerar.

Tillsammans med sin syster intar Jenny Wilson Kråkholmens scen med en självklarhet. Båda har varsin gitarr i famnen. De använder förinspelade bakgrunder med både trummor, bas och synt.
Ganska direkt blir jag förvånad, fast jag inser att jag inte borde bli det. För Jenny Wilson spelar soul. Det är lätt att missledas av hennes indiebakgrund, hennes kläder och bleka hy, men det är ändå avgjort soul.
Och hon gör det med nerv och ett uttryck som verkligen är hennes eget. Hon blandar upp det med pop och electro, Sara Wilson spelar gitarr med såväl funk- som gubbrocksinfluenser. Fina Bitter? No I just love to complain är en höjdpunkt med sina dub- och reggaeinfluenser.

Det är inte bara väldigt bra utan känns också fräscht och, som sagt, eget. Det är mer än man kan säga om en av Sveriges största manliga soulartister som liksom Jenny Wilson gick solo efter att först varit sångare i ett band. Bara för att ta ett exempel.
Ett drygt tjugotal står framme vid scenen och dansar lite. Bakom dem sitter folk vid bord insvepta i filtar. Mörkret har fallit över Kråkholmen och höstkylan letar sig genom min jacka och tröja ända in på huden.
Jenny Wilson sjunger Summertime - The roughest time. Det känns lite vemodigt men är väldigt vackert.