Kraftwerk - kungarna i Arvika
Äntligen solsken. Det fina vädret gjorde Arvika till sommarens hittills trevligaste festival. Och Kraftwerk var förstås kungar.
Mycket ömhet, kärlek och fina kläder på Arvikafestivalen.
Foto:
Att festivalområdet byggts ut vållade stor debatt i Arvika innan festivalstarten, men gjorde dem som ville dansa lyckliga. I Oriontältet huserade DJ:s som Male or female (två medlemmar från Front 242) och i Plutotältet var det temakvällar och happenings.
Dålig spelning av Soundtrack
Det är länge sedan så många frågat mig dels om jag sett en konsert, dels vad jag tyckte om den som om Cradle Of Filths i torsdags. Och alla såg på något sätt lättade ut när jag svarade att Cradle Of Filth inte var särskilt bra.
I genren populistisk black metal finns det många band som är intressantare. Frontmannen Dani Filth är som ett litet djur som stängs in i bur och som hoppar och morrar ilsket när man petar på det. Och vitsminkade ansikten är inte effektfullt i dagsljus.
Då var Melissa Auf Der Maur mer effektfull. Basisten som nästan stal showen live med Smashing Pumpkins har solodebuterat med en av årets bästa skivor. Kanadensiskan har skickligheten, utstrålningen och de snygga rörelserna, och dessutom en skön sångröst. Men det finns ett problem. Kompbandet. Hur behjärtansvärt det än är att hon tagit med sina gamla arbetslösa musikerpolare på turné så saknar de utstrålning.
The Soundtrack Of Our Lives gjorde inte en av sina bästa spelningar. Min gissning är att det berodde på övertrötthet - bandet flög direkt från en spelning i New York till festivalen. Sångaren Ebbot var flummigare än vanligt, men såg ut att trivas där han gled runt med sin tamburin på huvudet. Att det bjöds flera nya låtar - Transcendental suicide och Big time låter bra men Just a brother är segt smörig - var kul, men bidrog till att publiken inte riktigt kunde släppa loss. Fast Mattias Bärjed lekte riktig rockstjärna och spelade på en dubbelhalsad gitarr i Nevermore och slog sönder sitt instrument i sista låten.
Mer teknik än människor
Kraftwerk var förstås festivalens kungar. Och det var fräckt med den stora teveskärmen och bilderna man känner igen under Tour de France och Trans Europe express, det var kul med de självlysande dräkterna i Aero dynamik och Musique non stop och inte minst med robotarna (som rör sig mer än människorna) i The robots. Kraftwerk handlar uppenbarligen mer om teknik och maskiner än om människor.
Arvika har länge varit profilerad som fokuserad på synt, dans och alternativ musik, och fastän det finns många artister med andra stilar har de ibland svårt att locka publik. Det märktes till exempel under konserterna med Promoe, Ayesha och brittiska pojkbandet-med-instrument Keane. Inte heller alla popband lyckades dra fullt på sina scener. Men Laaksos sångare Markus Krunegård var allt annat än blygsam. Efter första låten sa han "Det här var en ny låt, som låter som Velvet Underground. Fast bättre. Eller hur?"
Så jobbar vi med nyheter