När Grant (Caroline Cederlöf) står på scenen är den fräckt fylld av vita rosor på olika höjder. Stjärnskottet från Nynäshamn, som i somras släppte debutalbumet ”In Bloom”, verkar verkligen vara att räkna med. Hon hänför publiken med sin unika, gotiska stil och mäktiga röst, som påminner lite om Paloma Faiths.
Grant måste vara farlig för en huvudakt. Men det visar sig att Tove Styrke kan skina i kapp, på sitt alldeles egna sätt. När hon går på scenen börjar rosorna blinka (aha, de är i själva verket lampor). Och det fortsätter de att göra, i olika färger, under framträdandets gång. Styrke sjunger uteslutande låtar från sitt nya album, ”Sway” (2018), som av Expressen kallats ”elektronisk, minimalistiskt färgad hitpop”.
Potentialen har jämförts med Zara Larssons, Icona Pops och Rihannas – men än så länge känns Styrke ändå smalare i sin genre. Klubben är långtifrån full, men de som är där har stenkoll på Umeå-idolen och sjunger med i alla låtar. Hon mellansnackar väldigt lite, men samspelet finns ändå med publiken som dansar nästan lika hängivet som artisten själv.
Hitparaden med bland andra ”Borderline”, ”Mistakes” och ”Say My Name” passar utmärkt i klubbmiljö, och i slutet kastar Styrke ut rosor till fansen. Fint, men inte för taggigt får vi hoppas. Pluspoäng för innovation och att vi slapp någon trött rökdusch.