Under torsdagen blev Norrköpings kulturpolitik föremål för en nationell debatt. Bakgrunden är att det politiska styret öppnat för en utförsäljning av Louis de Geer-hallen samt presenterat att de vill ta bort kultur- och fritidskontoret som en egen förvaltning i Norrköping. Skarp kritik har från flera olika håll riktats mot högst uppsatta lokala politikern Sophia Jarl sedan hon skrivit ett debattinlägg i Expressen, som flera menar har väldigt skarp ton. Den senaste som sällar sig till kritikerskaran är musikalartisten Peter Johansson.
– Jag tycker bara i allmänhet att hon inte är lyhörd. Om man har Margaret Thatcher som förebild så ringer stora varningsklockor för mig, inleder Peter Johansson när vi ber honom förklara varför han tycker att Sophia Jarl ska avgå från sin roll som kommunstyrelsens ordförande.
Under intervjun återkommer han flera gånger till Sophia Jarls retorik.
– Jag tycker att det är hemskt att hon tar in grejer som "kulturelit" för att få vanliga arbetande människor att hata oss. Som att det är en massa folk som roffar åt sig pengar. Ofta är det tvärtom, att kulturarbetare inte har pengar. Det är för att skapa något slags "vi och dem". Att polarisera och ställa människor mot varandra är sådant som Donald Trump håller på med. Jag är less på sådana typer.
Peter Johansson medger att han inte helt insatt i allt som Borgerlig Samverkan föreslår för kulturen i Norrköping.
– Men när man börjar prata om att avveckla, då ringer varningsklockor. Jag blir bara lite trött. Jag vet att de tycker att kultur är onödigt, de räknar bara siffror och vill ha företag till Norrköping. Men någonstans tycker jag att kultur spelar en enormt viktig roll i samhället. Allting kan väl inte gå med vinst?
När samtalet kommer in på debatten om Louis de Geers framtid sparar Peter Johansson inte på krutet.
– Visst, det går säkert att slimma Louis de Geer, men om de säljer är de helt dumma i huvudet. Norrköping har ett gott rykte i Sverige bland artisteliten och Norrköpings Symfoniorkester går att likställa med IFK Norrköping, tycker jag. Som varumärke är det minst lika viktigt.
Sophia Jarl tror att mycket av de senaste dagarnas kritik bottnar i att många vilseletts av felaktiga fakta i den hetsiga diskussion som uppstått. Det är viktigt att känna till vilka beslut som man faktiskt har tagit, menar hon.
– Det är väldigt mycket falsk fakta som florerar. Jag tror att det finns många kloka människor som har uttalat sig utan att veta vilka beslut som är tagna och vilka som inte är tagna. Om vi hade en mer saklig debatt som bygger på verkligheten tror jag att läget varit annorlunda. Tron som finns om att vi nedmonterar kulturen är helt felaktig.
Hur ser du på kritiken som riktas mot din retorik? Jag tänker främst på uttrycket "kultureliten".
– Sakfrågan handlar om att kulturinstitutionerna måste bidra när vi har en lågkonjuktur i Sverige. Precis som alla andra offentliga verksamheter. Det har varit väldigt uppenbart en tid att kulturinstitutionen där SON ingår sett sig själv som ett särintresse som inte ska vara delaktiga när alla andra tvingas spara. Anser man sig själv inte behöva vara delaktig i en problematisk lågkonjunktur – då anser man sig själv vara en elit som är förmer än alla andra. Det är vad jag vänder mig mot. Sedan användes det jag skrev om institutioner för att definiera hela kultursektorn för att verkligen polarisera. Mina meningsmotståndare har använt det epitetet för hela kulturen, men det var ju för att de inte lyssnade från början.
– Sen är det klart att jag har ett ansvar som politiker att vara tydlig med vad jag menar. Det tycker jag att jag varit, men jag har full förståelse för att det är svårt att hänga med i kommunala beslut i en rikstäckande debatt.
Det var inte din avsikt att ställa folk mot kulturarbetare?
– Nej, jag vet inte varför kulturarbetare kände sig träffade. Det var väldigt tydligt att det handlade om kulturinstitutionerna. Om vi tar Scenkonst Öst i Östergötland till exempel är det 90 procent lite drygt skattefinansierat. Och jag har uppfattat i debatten i många år att de gärna vill ha en särställning gentemot all annan skattefinansierad verksamhet. Den särställningen blir faktiskt även på bekostnad av den fria kulturen. Om vi kan frigöra pengar från kulturinstitutionerna kan vi lägga mer pengar på den fria kulturen.