Den brittiska Högsta domstolens beslut den 24 september slog ned som en bomb. Domstolen deklarerade att Boris Johnsons inrådan till drottningen att stänga parlamentet var olaglig och att nedstängningen därför var ogiltig.

Återigen fick ledamöterna återvända till kammaren, och återigen hade en domstol spelat huvudrollen i ett politiskt drama.

Inom statsvetenskapen har man länge talat om juridifieringen av politik. Med detta menar man den allt större politiska roll som domstolar dels tvingats, dels dristat sig spela i de flesta liberala demokratier de senaste årtiondena. 

Delvis har domstolarna tvingats in i politiken. Vid konstitutionella kriser är en rättsprocess ofta det minst dåliga alternativet. Därtill kan nervösa politiker lätt frestas att lobba över kontroversiella, otacksamma beslut till domstolarna. Men även om politikerna har krattat manegen, är det domstolarna som villigt galopperat in på den politiska arenan.

De har gjort så självmant och självrättfärdigt, snarare än med den försiktighet och olust som åligger dem.

 

Historikern och före detta domaren i Storbritanniens Högsta domstol, Jonathan Sumption, har nyligen beskrivit hur exempelvis Europadomstolen i Strasbourg och USA:s Högsta domstol tolkat lagtexter iögonfallande fritt och expansivt. Exempelvis har artikel 8 i Europakonventionen, från början tänkt att skydda rätten till privat- och familjeliv gentemot auktoritära stater, använts av domstolen som grund för beslut om abort, samkönade äktenskap, avvisningar, arbetslagstiftning, vräkningar, med mera.

Inget av detta omnämns i konventionstexten.

I USA har motsvarande utveckling skett bland annat i relation till de åttonde och fjortonde konstitutionstilläggen. Ur dessa korthuggna tillägg om rättssäkerhet har domstolen grandiost härlett rätten till abort, förbud mot dödsstraff och en rad andra begränsningar av de folkvaldas maktutövning.

Också här har tillsynes snäva lagrum vidgats till att innefatta vadhelst domstolens majoritet tycker är viktigt. 

Vissa skulle hävda att utvecklingen är positiv. Utgör inte domstolarna trots allt en ansvarsfull instans i politiska landskap härjade av populism? Själv är jag djupt tveksam. Visst har domstolar många utmärkta drag. I kontrast med skräniga politiker har deras sobra resonemang och framtoning stark dragningskraft. Vidare har flera profilerade beslut om abort (Nordirland) och samkönade äktenskap (USA) tenderat att stämma överens med svenska socialliberala värderingar. 

 

I det långa loppet kan dock juridiken inte ersätta politiken utan att själv politiseras. Det hjälper inte att politiska beslut kläs i rättslig språkdräkt. I den mån domare agerar lagstiftare, urgröps förtroendet för rättskipningen och domstolsväsendet riskerar att politiseras, vilket de senaste nomineringsprocesserna till USA:s Högsta domstol givit vid handen. I Sverige har vi av tradition och politiska omständigheter varit i stort förskonade från aktivistiska domare

 Låt oss hoppas att så förblir fallet.