Under semestern besökte jag och dottern bland annat Eketorps fornborg på Öland. Vad många kanske inte tänker på är att borgen under sin storhetstid på järnåldern omgavs av romerskinspirerade befästningsverk. Det fanns ett omfattande kulturellt utbyte med kontinenten och mycket av det som vi betraktar som ursvenskt kan i själva verket vara uttryck för romersk import.
Med en kulturminister – Alice Bah Kuhnke (MP) – som under andra omständigheter gärna slår ett slag för gränsöverskridande och multikulturella influenser skulle detta möjligen kunna vara intressant, men uppenbarligen inte. Tvärtom krymper våra kunskaper om svenska fornminnen. På SvD Kultur 15/8 varnar fyra arkeologer för hur Riksantikvarieämbetet, efter politiska direktiv, tvingats dra ned på sin verksamhet. Fornminnesinventering är inte längre någon prioriterad verksamhet och fältarbetet har helt upphört.
Tyvärr är detta inte helt överraskande för den lättkinesiska kulturrevolution Bah Kuhnke försökt genomdriva, med benäget bistånd från Qaisar Mahmood, avdelningschef på Riksantikvarieämbetets. Svenska Dagbladets Ola Wong har i ett stort antal artiklar under mandatperioden noterat hur kulturministern genomdrivit en långtgående politisering av museernas verksamhet, samtidigt som hon gjort sitt bästa för att slå sönder väl fungerande verksamhet på exempelvis Östasiatiska museet. Wong konstaterar att denna politisering är något nytt och under andra omständigheter skulle kunna utnyttjas av helt andra krafter. Om vänstern politiserar kan ju exempelvis nationalister göra detsamma.
Frågan är dock om den faktiska kulturförstörelsen är det värsta som hänt under Bah Kuhnkes tid vid makten. Hon har gett de statliga museerna möjlighet att efter eget gottfinnande gallra i de egna samlingarna. Samtidigt är det förbjudet att sälja arkeologiskt material. Vid en eventuell gallring förstörs istället dessa faktiskt oersättliga artefakter...
Jag misstänker att Bah Kuhnkes destruktiva agerande som kulturminister inte beror på illvilja, utan snarare ren och skär inkompetens. Men olyckan är ändå ett faktum. När allt kommer omkring kan man faktiskt fråga sig om inte hon varit det statsråd i regeringen som gjort störst skada.