Tungt tal av lugn Löfven

Det går att säga mycket om Stefan Löfvens krishantering, men ingen kan undgå hans djupt liggande oro.

23 mars 2020 17:00

Hur recenserar man ett tal som man under normala omständigheter gärna hade nagelfarit hårt, men som man nu bara vill bedöma på allra välvilligaste sätt? För så är det – Sverige befinner sig på många sätt i den allvarligaste krisen sedan andra världskriget och då kan vi inte kosta på oss några partipolitiska strider. Däremot behöver vi alla en statsminister att fylkas kring. En landsfader, även där han kanske inte står att finna.

Glädjande nog begick Stefan Löfven bara ett större misstag under sitt tal till nationen på söndagskvällen, därtill ett av rent symboliskt natur. Europaflaggan saknades i bakgrunden. Kanske var det en ren lapsus, men jag har noterat frånvaron även vid andra tillfällen. Det är illavarslande i en tid när vi inte kan kosta på oss någon överdriven nationell självtillräcklighet. Inte en situation där vi behöver andra – och andra kan behöva oss.

Naturligtvis var det inte heller något retoriskt särskilt skickligt framträdande Löfven bjöd på, långt efter exempelvis Emmanuel Macrons krigsförklaring mot coronasmittan. Men kanske har det inte så stor betydelse. Varje nation har sin egen politiska tradition att mäta sig emot och i Sverige räcker idealet om den trygge odalbonden längre än den världsvane ekvilibristen. Det var Thorbjörn Fälldin snarare än Olof Palme som gick hem i stugorna, liksom tidigare den lugne skåningen Per-Albin Hansson.

 

Det var en lugn, men mycket allvarlig statsminister som framträdde på söndagskvällen. Han har sällan gjort ett mer vederhäftigt intryck. "Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller alla."

De orden går rakt in i själen. Det är nu det gäller – och det har ingen betydelse vilka åsikter vi har om den uppkomna situationen. Den är här i vilket fall som helst.

Statsministern inskärpte behovet av ansvar, att vi tar ansvar för situationen som vuxna – för vår egen och våra näras skull, men också för hela samhället. Det är alldeles för sällan våra folkvalda vågar vara uppfordrande, men Löfven överraskade positivt.

 

Däremot hade vi ack så gärna hoppats på lite mer av just det: hopp. Vågar vi hoppas i denna tunga tid? Ja, det gör vi – och det menar säkert statsministern också. Han kunde bara vara lite tydligare på den punkten.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Hans Stigsson

Ämnen du kan följa