Venezuela. Kuba. Sovjetunionen. Albanien. Jugoslavien. Nordkorea. Kina. Kambodja. Östtyskland. Polen. Ungern. Socialismens långa serie av misslyckanden är omfattande och entydig. I realsocialismens samhällen finns ingen frihet, ingen demokrati och ingen respekt för mänsklig värdighet. Gång efter gång leder socialismens experiment till samma resultat och ändå vill socialister av olika slag ständigt upprepa samma experiment, med förhoppningen att det den här gången kan gå annorlunda.

Det fanns i de gamla östeuropeiska länderna ett uttryck som fångade insikten om de ständiga misslyckandena: vi ville väl men det gick som vanligt. Nu bör det sägas att ingen gång ville socialismens ledare människorna väl, de ville bara sin egen dogmatik väl. I spåren av varje socialistiskt samhälle ser vi hur människor offrades för ledarnas förvirrade principer om folkets demokrati och socialismens framsteg.

Skälen till de ständiga misslyckandena är i grunden enkla och uppenbara. Om man upphäver det privata ägandet, som Vänsterpartiet vill, eller inskränker det kraftigt som den nya socialdemokratiska generationen och den gröna rörelsen vill, så koncentrerar man makten till staten. Då finns plötsligt bara en tanke, nämligen den tanke som omfamnas av de fåtal ledare som tror sig veta bäst för sina medmänniskor.

Som när SSU vill införa en vegetarisk norm på ålderdomshem, i tron att man därmed motarbetar klimateffekten. Eller när aktivister av olika slag vill inskränka ägandet eftersom de menar att det är det enda sättet att möta klimatutmaningen. Eller som när Miljöpartiet och Socialdemokraterna driver igenom en klimatagenda som underkänns av samtliga expertmyndigheter, lägger oerhörda belopp på subventioner, symbolåtgärder och seminarier om klimatångest. Samtidigt som man avvecklar kärnkraften och låter utsläppen av koldioxid öka tusenfaldigt mer, än vad man tror sig minska med subventionerna och seminarierna.

I ett socialistiskt samhälle underställs företagande, tänkande och utveckling den politiska majoriteten. Nya tankar och nya idéer utvecklas inte vid sidan om de gamla idéer som politikens majoritet omfattar. Media, företag, utredningsinstitut, organisationer med mera är alla underordnade den politiska majoritetens beslut. Och då går det dåligt och när det sker reglerar man ännu mer. Som vi sett gång på gång. ” Vi ville väl men det gick som vanligt”.

Likväl finns det inom den rödgröna rörelsen nya och allt starkare krav på auktoritärt styre och ökade regleringar. En av Miljöpartiets företrädare i Europaparlamentet har sagt sig vara lockad av en global despoti. En annan av Miljöpartiets aktivister, tidigare europaparlamentarikern Anders Wijkman menar att fördelen med en diktatur som den kinesiska är att ”man får saker och ting gjorda”. Och ständigt återkommer kraven på att begränsa friheten, reglera människors vardag och inskränka ägandet. Ständigt kraven på de ständiga misslyckandenas symfoni.

De vill på fullt allvar använda en misslyckad modell som har misslyckats gång på gång, för att möta en global utmaning som tillhör de mest avgörande i vår tid. Det innebär att de kommer att begränsa människors möjligheter att ta ansvar för ekonomisk utveckling och innovationer. De kommer att minska utrymmet för nytänkande och de kommer att minska utrymmet för den kritiska debatt som är avgörande, för att inte bara driva utvecklingen framåt utan också för att kritiskt granska de misslyckanden som följer när man driver en misslyckandens politik.

Nya generationers kärnkraft kommer att stoppas redan när de är i forskningsstadiet. Kärnkraft kommer att avvecklas utan att förnuftet får råda. Möjligheterna att utveckla fossilfri ståltillverkning kommer att falla på att det inte finns tillräckligt med elkraft. Redan i dag räcker elkraften inte för att bygga nya bagerier i Skåne. Möjligheten att utveckla elburen bilism stryps när eltillförseln stryps. När ekonomins misslyckanden leder till mindre resurser och minskat företagande, stryps vårt samhälles möjlighet att leda utvecklingen.

De som nu talar för despoti, inskränkningar av äganderätten och socialism tror sig vilja väl, men det kommer att gå som vanligt. Därför bör de stoppas. Det är med en fri och öppen ekonomi vi mobiliserar den förändringskraft som krävs för att ersätta fossila bränslen med nya generationers energikällor samtidigt som vi får en dynamisk samhällsutveckling som ger oss nya möjligheter.