Ledare Än så länge är Peter Hultqvist (S) försvarsminister. Kanske får han förbli det, om Stefan Löfven återväljs som statsminister. Och på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen främträdde Hultqvist med viss tillförsikt.

Det kunde han tacka Moderaterna och Kristdemokraterna för.

Tack vare att deras gemensamma budget antagits får också Försvarsmakten de extra resurser som behövs för att till sist verkställa 2015 års försvarsbeslut. Pengar som Hultqvists eget parti förvägrat försvaret och som han själv, ärligt talat, inte gjort mycket för att försöka anskaffa. Bilden av den gemytlige försvarsvännen Hultqvist har därmed successivt krackelerat.

Försvarspolitiken är nu på rätt väg, men vad som händer om ministären Löfven får sitta kvar återstår att se. Försvarsberedningen vill höja försvarsanslagen till 1,5 procent av BNP senast 2025 och Moderaterna önskar anslag på Nato-nivå – 2 procent – senast tre år senare. Vad Socialdemokraterna egentligen vill vet vi inte, däremot att regeringen blir beroende av det försvarsfientliga Miljöpartiet som garanterat kommer att göra sitt för att dra ned på försvarsanslagen.

Tack vare den nu antagna M+KD-budgeten finns det äntligen fog för vissa förhoppningar. Värnplikten ska utökas och armén växa till tre brigader. Flygvapnet får inte bara de sedan tidigare beslutade 60 JAS 39 E, utan även behålla 60 existerande 39 C och D. Därmed finns utrymme för ytterligare två divisioner samtidigt det världsledande flygbassystemet tas till heder.

Men hur mycket av detta kommer att verkställas?

Till exempel kommer armén inte att ens lyckas sätta upp sin andra brigad till nästa år. Ekonomistyrningsverket har konstaterat långsiktiga underskott på astronomiska 88 miljarder kronor i försvarets investeringsplaner och Statskontoret riktar hård kritik mot underfinansierade politiska försvarsbeslut. Kritik som faller tillbaks på Hultqvist.

Dessutom saknades många svar i Sälen. Framför allt väntar marinen på besked om nyinvesteringar i fler ytstridsfartyg. Marinchefen Jens Nykvist konstaterar att det inte duger att gångtidsförlänga existerande fartyg hur länge som helst och att det föreligger ett behov av minst sex nya ytstridsfartyg på relativt kort tid, samt därtill fler stridsbåtar. Sälenkonferensen blev honom svaret skyldigt på de i sammanhanget modesta önskemålen.

Ändå kunde varit ännu bättre. Eventuella satsningar på Hemvärnet lyser i stort helt med sin frånvaro. Det är snudd på skamligt givet Hemvärnets betydelse inte bara för gräsrotsförsvaret, utan också för folkförankringen.