Januariöverenskommelsen hotar med att lagstifta om utökade undantag från turordningsreglerna, om inte arbetsmarknadens parter kommer överens om detta. Denna punkt har fått känslorna att svalla inom fackförbunden. Och den var, tillsammans med en förändrad hyresreglering, skälet till att Vänsterpartiet hotat med att fälla regeringen om den skrider till verket.

LO-förbundet IF Metall menar dock att turordningsreglerna har blivit något av en irrelevant konflikt. ”Det är en chimär att tro att bara för att jag varit anställd i 25 år så sitter jag säkert tack vare turordningsreglerna. I verkligheten är det redan idag till stor del kompetens som styr vem som får behålla jobbet vid en nedskärning”, säger förbundets ordförande Marie Nilsson (SvD 16/1).

Turordningsreglerna är långt ifrån optimala för företagen. Men de har anpassat sig till den verkligheten och löst problemet sedan länge, genom lokala förhandlingar. Därför invänder inte IF Metall mot reformer av turordningsreglerna, utan välkomnar dem. Och förbundet är berett att diskutera alla delar av LAS – lagen om anställningsskydd. Istället för absolut trygghet i anställning vill de fokusera på kompetensutveckling och omställning. Med andra ord – en trygg omställning istället för en trygg anställning.

IF Metall representerar förvisso anställda i relativt stora företag i en bransch där bemanningsbehovet varierar över tid. I dessa företag är turordningsreglerna inte livsviktiga. För de minsta företagen kan det dock vara avgörande med utökade undantag i regelverket samt att öka möjligheterna till uppsägning av personliga skäl. Men det är talande att det är arbetstagarsidan, dessutom ett LO-förbund, som påtalar att konflikten är passé.

Utvecklingen av arbetsrätten har i princip stått stilla sedan LAS kom på 70-talet. Politiken har frusits i stilleståndslinjer som ingen sida på allvar försökt bryta. Konflikten pågår formellt fortfarande, men av skäl som inte är anpassade till nutiden.

Samtidigt har arbetsmarknaden förändrats. Den tekniska utvecklingen gör att kompetensbehoven förändras allt snabbare. Allt större del av arbetskraften är sysselsatt i tillfälliga anställningar, i egenanställningar eller med korta uppdrag i den växande så kallade gig-ekonomin. Den ökade variationen har löst upp skiljelinjen mellan anställd och företagare.

Men den fasta anställningen betraktas fortfarande som normen kring vilken arbetsrätt och socialförsäkringssystem ska utformas, vilket ofta sätter de som räknas som företagare utanför skyddssystemen. Och trygghet på arbetsmarknaden betraktas forfarande som synonymt med en fast anställning – med rätt att behålla anställningen oavsett vilken kompetens arbetsgivaren behöver.

Båda sidor av konflikten kan lära av IF Metall och istället fokusera på trygg omställning.