En majoritet av väljarna tycker att de har för lite information för att kunna rösta i det stundande EU-valet, enligt en undersökning från Novus (9/4). Men att få mer kunskap kan vara svårt. Enligt den statliga utredningen "EU på hemmaplan" (SOU 2016:10) finns en rad problem kring svensk medias bevakning av EU.
Hur står sig då svensk nyhetsrapportering om EU jämfört med den i andra länder? Den frågan har Näringslivets medieinstitut valt att undersöka i en pinfärsk rapport, som presenterades under ett frukostseminarium i Stockholm i onsdags. I rapporten ställs den stora franska tidningen Le Monde mot Dagens Nyheter.
En föga förvånande slutsats är att mediejätten Le Monde har en mer utförlig bevakning. En annan slutsats av den begränsade studien är att den franska tidningen är bättre på att gestalta EU-politiska konfliktlinjer. Vi kan se det som att Le Monde är skickligare på att beskriva den politiska hettan i Bryssel – hur besluten formas och konflikterna ser ut på plats.
Men Pia Skagermark, utrikeschef i Dagens Nyheter, menade under onsdagens seminarium att det är en myt att vi är dåliga på EU-journalistik. Det som lär stå klart är i alla fall att den blågula nyhetsrapporteringen formas av allmänhetens intresse, som får sägas vara bristande kring EU. Det verkar vara fler som med liv och lust följer amerikansk politik än europeisk.
Ska vi förstå beslutsprocesserna i EU är dock USA:s politiska system en bra utgångspunkt. Maktdelningen i EU påminner mer om det politiska systemet i USA än riksdagsarbetet i Stockholm.
Kanske är det också här som början på en förklaring finns till såväl allmänhetens som medias bristande engagemang för EU. Det är krångligt att följa hur beslut fattas i Bryssel när våra svenska riktmärken inte stämmer. Ett förslags gång från kommissionen via parlamentet och ministerrådet – med initiativ och förhandlingar däremellan – är svårgenomtränglig materia.
Samtidigt bör de politiska processerna i EU vara en outtömlig källa för spännande politisk journalistik. Den som på ett intresseväckande sätt kan berätta om konflikterna och spänningen i maktens korridorer har ett guldläge. Den politiskt intresserade allmänheten borde sukta efter att få känna hettan i Bryssel.