Ledarintervju I Bryssel har regnet dragit bort, nu badar staden i sol. Utanför byggnaden tillhörande Sveriges EU-representation blommar träden. Här, i hjärtat av Bryssel, finns Sveriges största utlandsmyndighet – och Åsa Webber är en av dem som leder den.

Webber är född i Norrköping. Efter några år i Kneippen och Åby kom familjen till Krokek, där blev hon kvar till 19 års ålder. Med en nytagen studentexamen från Haga gick sedan färden till Paris. I Frankrike jobbade hon under ett år som ”husa” hos dåvarande ambassadören och tidigare statsrådet Carl Lidbom.

”Världen upptäckte jag genom Paris. Att komma iväg dit som tonåring var väsensskilt från Krokek på alla sätt och vis. Men Krokek har alltid varit hemma”, berättar Åsa Webber.

Via juriststudier i Uppsala, Frankrike och England samt praktikplatser i EU-institutioner hamnade sedan Webber i Regeringskansliet i Stockholm. År 2004 gick flyttlasset till Bryssel. Och sedan knappt fem år är hon Sveriges biträdande ständiga representant till EU och biträdande myndighetschef för Sveriges representation till EU. Den kortare titeln är ambassadör.

Myndigheten Åsa Webber verkar i är ett regeringskansli i miniatyr och sysselsätter ungefär 120 personer. Representationen – eller ”reppen” som den också kallas – arbetar för att svenska intressen ska få största möjliga genomslag i EU. Den officiella linjen som drivs av representationen läggs fast av politikerna i Sverige. Det målet och uppdraget ligger sedan till grund för förhandlingarna med de övriga medlemsländerna i unionen.

”Det är ett privilegium att företräda Sverige”, säger Webber med en stor portion ödmjukhet. ”Dessutom är det relativt lätt, vi har mycket att komma med och har hög legitimitet som avsändare. Sverige uppfattas av många som en föregångare. Trender fastnar snabbt. Vi ligger långt fram i digitaliseringen och är duktiga på omställning, som av industrin. I hållbarhetsfrågorna gynnas vi även starkt av god samverkan mellan det privata och offentliga.”

”Charmen med mitt jobb är att det är verkstadsjobbet i EU”, berättar Åsa Webber. ”Vi förhandlar många frågor som betyder något i människors vardag. Ta exemplet med roamingreglerna. Nu kan du använda din mobiltelefon i ett annat EU-land utan att betala några extra avgifter för samtal, sms och datatjänster. Men att det är en EU-fråga kanske inte många tänker på.”

”Vissa saker kan vi inte göra på egen hand”, påtalar hon. ”Men genom att agera i EU får vi möjlighet att agera brett. Vi får en plats runt bordet. Bara det att vi kan sälja våra varor på EU:s inre marknad, som vi har möjlighet att påverka, är enormt viktigt för en liten ekonomi i en global värld. Hela 70 procent av Sveriges export går till EU.”

Det finns dock en del skillnader mellan verkligheten i EU-korridorerna och Sverige. Tiden i Bryssel har fått Åsa Webber att allt mer intressera sig för jämställdhetsfrågor.

”Det blir väldigt tydligt i den här stan att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Om man ser på ledarskapet i EU består det av män i sina bästa år. Det finns inte många kvinnor i den politiska toppen. I beslutsprocesserna saknar jag även i en del fall insikter kring jämställdhet. När vi fattar beslut i Sverige inser vi att det slår mot både män och kvinnor. Den påminnelsen kan ibland krävas här – och det är ett uppdrag för Sverige.”

Trots många år i Bryssel är dock Sverige hemma för Åsa Webber. ”Jag är svensk statstjänsteman i Bryssel, jag har inte lämnat Sverige”, påtalar hon. ”Jag vill att mina barn ska känna förankring på en plats, det betyder väldigt mycket att ha en fast punkt i tillvaron. Trots att vi har bott länge i Bryssel är Krokek den fasta punkten. Jag vill ge dem känslan av att växa upp i ett litet svenskt samhälle. Det är en fantastisk miljö. Tänk att få bada i Kolmårdssjöarna och köpa lösgodis på Konsum i Krokek”, säger Webber med en viss längtan i rösten.

”Barnen ska känna den frihet jag växte upp med, som möjliggjordes av det lilla samhällets trygghet. När jag var sex år fick jag en hemnyckel. Perspektiven jag har fått i Bryssel gör att jag uppskattar vardagliga saker, som lätt kan tas för givna.”

Hur ser då Åsa Webber på den ökade konflikten mellan stad och land – mellan centrum, som Bryssel, och mer avlägsna platser, som en mindre tätort på svensk landsbygd?

”Det går att filosofera en del kring det. Vi ser ju att spänningen lyfts i svensk debatt, kring brexit och i sociala medier. Men det är också lätt att överdriva konflikten. Att vi lever i en globaliserad värld tror jag trots allt gör att vi kommer närmare olika perspektiv och miljöer. Sedan är det viktigt att ha en lokal förankring. För mig är det lika naturligt att vara i Krokek som Bryssel. Det finns ingen konflikt däremellan. Distansen mellan beslutsfattare och olika grupper kan vara stor även på en liten plats. Dessutom är Bryssel Sveriges andra huvudstad, som riksdagens talman Andreas Norlén påtalade när han nyligen var här. Att ha perspektiv från stad och land är inte konstigt. I stället berikar de olika världarna varandra. Jag använder ibland min östgötska i Bryssel, precis som att vi kan säga smaklig måltid på franska – bon appetit – hemma i Krokek. På så vis kommer Krokek in i Bryssel.”

”Vi är alla stolta lokala företrädare, oavsett varifrån vi kommer. Det är vad som förenar människor, alla här i stan är stolta över sitt ursprung. Det är en del i att vara människa”, säger Åsa Webber som fortsätter med att tala om hur den lilla och den stora världen förutsätter varandra.

”Vårt välstånd i den lilla världen bygger på vad vi gör tillsammans i den stora, i exempelvis EU. Genom att vi kan röra oss fritt över gränserna skapar vi bättre förutsättningar för handel och utbyte, som gynnar alla. Särskilt Sverige har så mycket att vinna på det. Vi har hur mycket som helst att komma med – Volvo, Scania och Lantmännen i Norrköping. Vinnarna på globaliseringen finns i orter som Finspång, Ödeshög och Krokek.”