Ledare Så hade det blivit tid för partiledartalet utan partiledare. På slaget sju på fredagskvällen gick finansminister Magdalena Andersson upp på Almedalens scen för att hålla talet för Socialdemokraterna, i stället för statsminister Stefan Löfven.

Ganska snart stod det också klart: Magdalena Andersson kan ta jobbet från två herrar – både statsminister Stefan Löfven och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson.

Magdalena Andersson är en vassare retoriker än sin chef, statsminister Stefan Löfven. Det märktes inte att hon ägnat stora delar av sin politiska tid bakom scenen. Hennes tal var ett som anstår en partiordförande. Var det Anderssons kandidatur till partiledare vi hörde?

Under en viktig del av talet betonar Magdalena Andersson värdet av att jobba. "Först jobben. Varför tjatar vi socialdemokrater alltid om jobben?" Och här får Moderaterna och Ulf Kristersson se upp. Den starka moderata berättelse som skapades kring jobben, nästan till dumhet under valet 2014, försöker Socialdemokraterna ta. Jobben riskerar Moderaterna att tappa, inte minst i sin iver att distansera sig från tiden som Nya.

Det Magdalena Andersson sade var välformulerat. Även om hon hade vunnit på att skippa de agiterande bitarna. Hon hade tjänat på att hålla tonen genomgående.

Intressant är dock vad hon inte säger, och nu börjar det brännas. Det man inte vill kännas vid talas det tyst om. Magdalena Andersson kan lägga ut texten om hur väl undersköterskor och förskollärare gör sin plikt på jobbet. Det hon inte beskriver är det som syns i trygghetsundersökningar och på löpsedlar – att våld och kriminalitet oroar allt fler i befolkningen när de går hem efter arbetet.

Även om finansministern talar om jämställdhet och vackert citerar poeten Sonja Åkesson övertygar det inte när ett växande samhällsproblem som särskilt påverkar många kvinnor skuffas undan. Det som många andra partiledare ägnat betydande delar av talen åt – ökad otrygghet och hedersförtryck – lindas in till oigenkännlighet i Anderssons tal. Ett annat ämne som hanterades på ett likartat sätt är integrationen.

Om Magdalena Andersson hade gått upp på Almedalens scen för tio år sedan, med samma tal i handen, hade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt fått se upp i valet året därpå. Men Magdalena Anderssons kommer försent. I dag har Socialdemokraterna svar på gårdagens problem.