Ledare Nästan samtidigt som Moderaterna presenterade sin valplattform inför Europavalet, passade Jan Björklund och Jimmie Åkesson att hålla en gemensam presskonferens – där de utlovade spännande dueller fram till valdagen. Det är lätt att förstå varför Jan & Jimmies show väcker större medialt intresse, än ett seriöst försök till balanserad Europapolitik. Det illustrerar samtidigt själva grundproblemet med den europapolitiska debatten.

Ty även om många, från höger till vänster, försöker framställa årets Europaval som ett ödesval, vet vi att verkligheten är lite krassare. Även om nationalistpartier lär gå fram, kan de näppeligen vända upp och ned på EU. De är för få – och dessutom har Europaparlamentet för lite att säga till om. Parlamentet tillsätter inte heller någon regering, till skillnad från efter exempelvis svenska riksdagsval. Därmed kan det vara svårt att se vilken effekt den egna rösten egentligen får. Det försvårar den seriösa debatt som EU förtjänar och öppnar dörren för mer eller mindre populistiska utspel.

För Moderaterna är det besvärligare, vilket inte heller är första gången i Europapolitiska sammanhang. Skillnaden är att medan partiet tidigare företräddes av de välkända toppnamnen Hökmark, Corazza Bildt och Fjellner, får partiet nu nöja sig med den något mindre kände Tomas Tobé och, tja, inte så mycket mer. Till råga på allt går han till val på en genomarbetad och seriös högerpolitik.

Ett par frågor har dock väckt viss uppmärksamhet – kanske för att Moderaterna verkligen vill vad de säger. Till exempel vill partiet att EU-medborgare ska avtjäna sina straff i respektive hemländer. Skulle Tobé få sin vilja igenom skulle vi kunna utvisa många brottslingar från andra europeiska länder. Den fria rörligheten ska inte gälla kriminella!

Samtidigt krävs det mer av europeiskt samarbete inte bara polisiärt, utan också försvarspolitiskt och inom terrorismbekämpningen. Precis som inom miljöpolitiken – där en svensk nysatsning på kärnkraft skulle vara bra för hela EU – räcker inte nationella lösningar.

I andra frågor vill Moderaterna begränsa överstatlighet. Den sociala pelare som ministären Löfven skrev under föregående mandatperiod, kan lätt utvecklas till ett socialpolitiskt monster med byråkratiska tentakler över hela kontinenten. Rovdjursförvaltningen sköter vi bäst själva liksom skogsfrågor. Ibland ska EU göra mindre. Ibland ska EU inte göra någonting.

Det är förstås irriterande för alla som föredrar en svartvit attityd till unionen. Ändå är det precis vad många efterfrågat i debatten: en Europapolitik grundad mer på sunt förnuft än ideologiska överdrifter. I Europavalet representerar Moderaterna det balanserade högeralternativet.