Årets trend i populärfilosofiska sammanhang är negativt tänkande. Låter inte så roligt kanske, men en fullt begriplig – och förmodligen nyttig – tendens efter åratal av överdrivet positivt tänkande. För det går inte alltid att önska sig ur problem, i värsta fall kan de till och med förvärras. Den som inbillar sig att något, på ett eller annat sätt, kommer att fixa sig automatiskt anstränger sig mindre och tar inte höjd för eventuella svårigheter i framtiden.
Hur förolämpande är inte hyckleriet när exempelvis anställda (i privat eller offentlig verksamhet) ena stunden ställs inför nedskärningar och kanske friställningar, bara för att i nästa stund höra att ”nu tar vi nya tag” och hur viktigt det är att ”se positivt på framtiden”.
Också när problem verkligen erkänns krävs det emellertid mer än vaga löften om nysatsningar. Även i den stund kapital skjuts till, är det inte säkert att svårigheterna går att lösa om renoveringsarbetet är felfokuserat. Det hjälper inte att måla om en läckande båt.
Eller att utlova satsningar på skolan, ja till och med verkställa dem, om de önskade resultaten uteblir.
För några veckor sedan noterade Norrköpings skolor bottenresultat i Lärarnas riksförbunds skolrankning. Nu presterar kommunen lika dåligt i Lärarförbundets undersökning – från plats 189 till 199. Visserligen har kommunalrådet Olle Johansson (S) rätt i att ”tio placeringar säger egentligen ingenting” men år efter år underpresterar Norrköpings skolor och kontrasten till Linköping är anmärkningsvärd.
Johanssons kommunalrådskollega Lars Stjernkvist (S) har genom åren många gånger våndats offentligt över situationen och emellanåt också utlovat satsningar. I år är sätts förhoppningarna till en ambitiös budget, där skolan (och förskolan) kan påräkna 50 miljoner kronor extra. Det är förstås bra. Eller kanske inte. Det beror nämligen på.
Det blir svårt att nyrekrytera utan tydliga löneökningar samtidigt som budgeten spretar något. Det är visserligen bra om exempelvis fritidsverksamheten förstärks i problemområden som Hageby, men hur viktigt är det att prioritera detta när de svaga skolresultaten borde stå i centrum?
Nåja, Johansson vågar åtminstone tänka negativt om möjligheterna att komma ikapp Linköping (”det kommer att ta många år”) och kanske ger Kvartetten ändå uttryck för en något mer dämpad attityd än styret under tidigare år. Det är faktiskt bra.
Om det är någon tröst i sammanhanget går det inte mycket bättre för många andra kommuner i östra Östergötland. Valdemarsvik stärker visserligen sin ställning med en 141:a plats, men Finspång går motsatt väg och slutar på plats 260. ”Vi presterar för dåligt” säger utbildningsrådet Stefan Carlsson (V), vilket visserligen är en bra början men fortsättningen lyser fortfarande med sin frånvaro. Finspång presterar dåligt i skolrankning efter skolrankning, år efter år.
Att det går att vända svaga resultat påvisas samtidigt av Söderköpings kommun, som klättrade från plats 229 till 56 i rankningen från Lärararnas riksförbund och gör lika bra ifrån sig i Lärarförbundets rankning – från 177:e plats till 52:e. I grund och botten finns det inga skäl till varför inte Norrköping och framför allt Finspång skulle kunna göra samma resa.
Fast då krävs kanske lite mer negativt tänkande.