Coronakrisen elddop för von der Leyen

EU kan vara ack så trögt när krisen slår till. Men slutresultatet brukar ofta ändå bli bra.

100 miljoner kronor – det är en respektingivande budgetpost också på nationell nivå. För en enskild kommun, även en ganska stor sådan som Norrköping, är summan närmast monumental. Men det är precis så mycket som partierna i Norrköping enats om att kommunen behöver. Samsynen är stor om ett krispaket som heter duga.

Förhoppningsvis kommer det mer, samtidigt som det kan krävas kärva beslut på andra områden. Det var till exempel nödvändigt att införa besöksförbud på äldreboenden, medan det också kan diskuteras hur klokt det är att samtidigt hålla träffpunkterna öppna.

De stora besluten fattas dock på annat håll och just nu börjar regeringen bli hårt pressad att göra mer, till exempel stänga skolor. Det finns goda argument för att behålla dem öppna, men något märkligt är det nog att nästan alla andra europeiska länder gör en annan bedömning.

 

De enskilda statsrådens insatser under krisen har väl varit blandade, men det är intressant hur vissa växer med uppgiften. Lena Hallengren (S) framstod länge som en ganska blek socialminister, men successivt har hon tagit sin arbetsuppgift på största allvar sedan coronasmittan fick fäste i Sverige. Hallengren har börjat sätta press på regionerna, deras krisberedskap har varit undermålig, och har fastställt riktlinjer för hur sjukvårdsmateriel och andra resurser ska fördelas där de behövs bäst. Hon har dessutom varit diplomat nog att få loss 10.000 ansiktsskydd, som "fastnat" på sin väg från Tyskland. Och som inte det räcker presenterade hon i går ett avtal som möjliggör leveranser av 200.000 skydd i månaden. Hallengren är inte ens främmande för egen statlig produktion.

Det låter som om vi är i krig. Och det är ju vi också på sätt och vis.

Att ansiktsskydden fastnade på sin väg i Tyskland illustrerar hur handeln över gränserna störs av nationella undantagsregler, men också hur varje EU-land tycks se till sig själv. Mänskligt, men inte nödvändigtvis effektivt. Och potentiellt förödande för det europeiska samarbete vi i förlängningen är så beroende av.

 

Att enskilda medlemsländer upprättar specifika karantänsbestämmelser har visserligen sina förtjänster, eftersom den minskade rörligheten rimligtvis också leder till minskad smittspridning. EU har därvidlag en fördel jämfört med till exempel USA, det är svårt att tänka sig motsvarande begränsningar mellan de amerikanska delstaterna.

Samtidigt är det verkligen inte något effektivt sätt att bekämpa corona på genom att var och en bara ser till sitt och ingen till helheten. Därför är det utmärkt att också Ursula von der Leyen trätt fram i rampljuset inför vad som rimligtvis är hennes stora elddop som EU-kommissionens ordförande.

Först och främst måste den inre rörligheten räddas och det är inte acceptabelt att vissa länder hamstrar sjukvårdsmateriel, som är på väg till andra EU-länder – kanske med större behov. Ursula von der Leyen har därför bestämt att unionen ska ha egen beredskapspolicy och dito -lager. Resurserna ska fördelas med gemensamma upphandlingsavtal, som håller priserna nere och medlemsstater med särskilda behov ska få hjälp.

 

Samtidigt som handeln över de gamla nationsgränserna inte får störas mer än absolut nödvändigt, kommer EU:s yttre gränser att markeras. Försäljning av medicinska bristvaror utanför EU kan begränsas, samtidigt som unionens fysiska gränskontroller skärps. En allmänt inreseförbud till hela EU införs – vilket också Sverige måste leva upp till.

Allting sker nu i en rasande hastighet. EU:s institutioner hamnade snabbt på efterkälken, men tack vare Ursula von der Leyen återtar Bryssel en del av kommandot. Inte en dag för tidigt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Hans Stigsson

Ämnen du kan följa