Till slut fick Sverige en regering. Och i processen har det politiska landskapet ritats om. Men förändringen är långt ifrån så omvälvande som en del politiker och kommentatorer vill göra gällande.
En allt mer etablerad föreställning är den om att det numera ska finnas tre block i riksdagen. Det talas om att det finns ett vänsterblock, bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ett liberalt mittenblock, med Centerpartiet och Liberalerna. Samt ett konservativt block, som hyser Moderaterna och Kristdemokraterna samt Sverigedemokraterna.
Men den nya uppdelningen beskriver knappast verkligheten så som den ser ut. Det finns i strikt mening inget konservativt block. Och de liberala väljarna är fler till antalet i Moderaterna och Kristdemokraterna än i det så kallade liberala mittenblocket, visar resultatet av en undersökning av väljarnas ideologiska identifikation som har genomförts av Demoskop. I samma undersökning framkommer också att det är fler moderata väljare som betecknar sig liberal (42 procent) än konservativ (40 procent). Det kan sättas i relation med att 57 procent av Centerns väljare ger sig själva etiketten liberal.
Resultatet är knappast överraskande. För även om det finns väljare i Moderaterna och Kristdemokraterna som främst ser sig som konservativa står partierna för mer. Det moderata idéarvet är i stor utsträckning det liberala, vars förändringsvilja balanseras av ett konservativt förhållningssätt. Etiketten är liberalkonservativ. Kristdemokraterna å sin sida förvaltar det kristdemokratiska idéarvet. Och Sverigedemokraterna må kallas sig socialkonservativt, men är i sina uttryck snarare nationalpopulistiskt. Det här gör att beskrivningen av de tre blocken i svensk politik fördummar mer än förenklar.
Uppdelningen i ett liberalt och ett konservativt block skapar också en olycklig bildsättning av att Allianspartierna är mer ideologiskt splittrade än vad de i själva verket är. Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna har i över ett årtionde samarbetat väl. Och det hade partierna med säkerhet kunnat fortsatt att göra, om inte Liberalerna och Centern fått annat för sig.
De som har allra mest att vinna på beskrivningen av ett konservativt och ett liberalt block är Socialdemokraterna. Ett parti som har fått se sin dominerande ställning på kommunal, regional och nationell nivå hotas i grunden av framväxten av nya, ofta lokala, partier dit inte bara Sverigedemokraterna räknas. Landsbygdspartiets framgångar i Söderköping och Valdemarsvik kan ses som ett uttryck för det.
Maktförskjutningen från Socialdemokraterna till den högra delen av den politiska mitten – som den nya floran av partier erbjuder – framstår dock inte som lika tydlig när det politiska landskapet delas in i tre block.