Vi behöver hjälpas åt för att lösa krisen

Plötsligt står vi inför en helt ny situation som vi inte har någon erfarenhet av och som vi inte vet hur vi ska hantera när land efter land stänger sina gränser.

Delar av samhället står helt stilla i spåren av coronaviruset medan andra delar går för högtryck. Det är inte bara smittan som sprider sig snabbt utan även oron. Och det är naturligt att bli orolig när man står inför det okända. Vi människor är vanedjur som mår bäst när vi får behålla våra gamla rutiner, men nu behöver vi alla visa hänsyn för att skydda dom som är mest utsatta i samhället. Många kommer att behöva stanna hemma från sina arbeten och isolera sig för att inte sprida smittan vidare.

Kris innebär att vi inte har svar på alla frågor, men då behöver vi sansa oss och ta en sak i taget. Vi bör lyssna på myndigheternas rekommendationer och använda vårt eget sunda förnuft för att försöka värna om dom som är allra mest utsatta. För vi människor, till skillnad från djuren, har förmågan att kunna välja att styra våra tankar som därmed påverkar vårt sinnestillstånd. Så jag väljer att inte hetsa upp mig. För tillstånd smittar och om det är något som jag vill bidra till är det att sprida hopp och förtröstan att detta kommer att gå över. För nu behöver vi hjälpas åt för att lösa den här krisen. 

Kris kan både hjälpa och stjälpa människor. För i kris kan vi välja att ta chansen och visa vår sanna generositet. Så låt oss sträcka ut en hand och hjälpa någon i nöd. Det behöver inte vara svårare än att ringa någon som kanske sitter ensam hemma och känner sig orolig. En lugnande röst kan göra underverk i dessa omvälvande tider. 

Kris kan också föda kreativitet som gör att vi hittar nya lösningar som ingen har tänkt på förut. Det kommer att behövas både massa jävlar anamma och massor med kreativitet för att ta oss igenom detta, men genom ska vi på ett eller annat sätt. Hur morgondagen kommer att se ut vet vi inte, många människor och företag kommer att bli drabbade, men förhoppningsvis så kommer vi ut på andra sidan lite tilltufsade men mycket klokare. Det är i alla fall min önskan.

För mig är detta min sista fredagskrönika så tack alla läsare för er härliga respons. Var rädda om er själva och varandra! Behöver ni ett lyssnande öra så finns jag här. Från och med denna vecka utestängd från att fysiskt närvara vid mina studier på Linköpings universitet, men tack vare den digitala tekniken så ska det nog lösa sig. 

Yvonne Rosmark är egenföretagare och nås på yvonne.rosmark@globalfootprint.se.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Yvonne Rosmark

Ämnen du kan följa